Storslagen Sibeliuskonsert
Sibelius och Beethovens verk imponerade på lördagens konsert i Ekenäs kyrka. Allt från pianisten till orkestern och kören lyckades väl i ett skapa en storslagen anda.
Lördagskvällens konsert i Ekenäs kyrka bjöd på en rejäl dos av musikkännedom då tonsättare och körledare Tapani Länsiö och historieprofessor Panu Pulma chosefritt introducerade några av Jean Sibelius musikverk som komponerats runt förra sekelskiftet. I en helhet man valt att kalla Sibelius- barn av sin tid, belyste Länsiö det musikaliska medan Palmu redogjorde för hur världen utvecklades och kom att påverka Sibelius och hans musik. Det blev en konsertupplevelse som platsade fint i den välklingande programkavalkaden i årets musikfestival, som Jukka-Pekka Saraste förtjänstfullt från år till år skräddarsyr för Raseborg.
Intressanta tolkningar
I Elegia, opus 27 fick publiken njuta av en underbar sensitiv tolkning där orkestern spelade intensivt följsamt. Likaså var det en sann njutning att höra orkestern i stycket Scen med tranor ur opus 44. Tempot i Valse triste var kanske en aning i snabbaste laget men som helhet kändes stycket oerhört fräscht och intensivt. De finstämda pianissimon som Saraste inspirerade sin orkester till var hänförande. Som socker på botten fick vi ta del av en verklig diamant, som Länsiö uttryckte det, i stycket Morceau romantique, ett kort dansant stycke, vars ursprung finns i Jakob von Julins improviserande vid Sibelius´ flygel en kväll i Ainola.
Alla tre konsertdagarna har inletts med den unga pianisten Johannes Piirtos bearbetning av Sibelius mindre musikstycken. I lördagens konsert stod Etyd i a-moll, opus 76/2 i tur att spelas i Piirtos version för piano och orkester. I hans musikuttryck finns en rätt fascinerande experimentlusta att förnya välkända pianostycken genom intressanta klanger och rytmiska bearbetningar. Jag kan inte låta bli att undra vad kompositören själv skulle ha tyckt om den nya tondräkten. Även den unga Jean Sibelius lät ju sig influeras och hänföras till att experimentera i musiken.
Beethoven levererar
Efter pausen var det Beethoven som stod på programmet. Ouvertyr nr 1 till operan Leonore bjöd tidvis på en melankolisk stämning blandad med dansant lätthet och stora karaktärsväxlingar. Det blev lite som en upptakt till konsertens mäktiga final där Finländska kammarorkestern, solisten Johannes Piirto och Musikhusets Kör tillsammans med Jukka-Pekka Saraste gav sitt allt.
Medan kören radade upp sig fångade Länsiö åter publikens uppmärksamhet genom att berätta bakgrunden till Beethovens opus 80; Fantasi i c-moll för piano, kör och orkester. Nog så fascinerande att tänka att den store mästaren fått ordna sina konserter helt själv för att få spridning för sin musik. Opus 80 komponerades på extremt kort tid strax före uruppförandet i december 1808.
Inledningsvis imponerade åter Piirto vid tangenterna i samklang med orkestern. De ytterst små inexaktheter som fanns i samspelet mellan solist och orkester störde inte egentligen, men nästan olovligt falskt klingade damstämmornas insats då kören kom med. Visserligen stod kören länge och väntade på att få börja sjunga, men det gäller att vara på alerten och bättre förberedd på sin insats. Dock var de disharmoniska takterna få och verket slutade i ett välklingande fortissimo och fick publiken att utbrista i bravorop och stående ovationer.
Lyckad konsert
Återstår bara att gratulera Jukka-Pekka Saraste för en än en gång välplanerad och intressant programhelhet och tacka skickliga musiker som gärna återkommer och håller liv i festivalen, som kommit att bli en av sommarens höjdpunkter som lockar publik i strida strömmar till Raseborg och Ekenäs kyrka tre kvällar i rad. Ekenäs sommarkonserter är en festival att värna om och ingen ska tro att den upprätthålls av sig själv. Det krävs engagerade krafter bakom och hittills har de funnits. Vi är många som är tacksamma för det och vi väntar redan ivrigt på nästa års konsertserie.