Rosenfink. Foto: Pressbild.

Skivrecension: Riktiga pärlor för julbordet

Rosenfink har profilerat sig som en ensemble inriktad uttryckligen på finlandssvensk folkmusik. För den nya julskivan har man verkligen rotat i arkiven och tagit fram ett tio­tal sånger som är helt bortglömda i dag.

Pärmbild
Rosenfink: Stråla stjärna ren och klar

(SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut)

Den här skivan presenterar den tidiga finlandssvenska julmusiken, från tiden innan man började sjunga samma visor år efter år överallt. I skivhäftet klargör man tydligt för hur den repertoar som vi i dag känner som våra julvisor uppstod någon gång vid sekelskiftet 1900 då folkskolelärarna började tillgodose behovet av en repertoar för skolornas julfester och man bland annat valde att skriva nya texter till gamla folkmelodier.

Skivan är precis som skivhäftet beskriver en blandning av ”folkligt, andligt, litterärt, folkskolmässigt uppbyggligt, högtidligt och hembygdsinspirerat”, och visst är helheten både inspirerande och välfungerande. Bland annat finns en uppsättning staffans- och stjärngossevisor, som ofta framfördes av tiggare – givetvis är också Staffan var en stalledräng med men i en helt annan tappning än den vanliga.

I skrivande stund har inget enskilt spår framträtt som en favorit, men onekligen drar jag på smilbandet åt Staffans tiggeri efter öl och brännvin (vilket torde förklara snapsens plats på julbordet).

Rosenfink spelar här i en uppsättning med fyra personer. Juulia Salonen sjunger på alla spår och får finlandssvenskan att klinga ovanligt bra. Salonen trakterar också flöjt och kantele. Med är också Pauliina Pajala (fiol, nyckelharpa), Jarmo Romppanen (gitarr, mandola, mandolin, sång) och Hannu Risku (slagverk).

Skivan uppfyller tveklöst många av mina subjektiva kvalitetskriterier: musicerandet fungerar finfint och är ofta rytmiskt medryckande, materialet känns genomgående fräscht och arrangemangen är aldrig någonsin dammiga.

Rosenfink uppträder på trettondagen 6.1 kl. 16 i Brages festsal, Kaserng. 28, Helsingfors.