Vilken chock för alla inblandade

Den sedvanliga soffan är på plats. De många dörrarna och minst lika många bekanta ansikten på scenen. Årets fars i Tenala som går under titeln Fångad på nätet följer även i år samma beprövade mönster med Ray Cooney som textförfattare. Ett koncept som under de två senaste åren lockat bra med publik till Bygdegården i Tenala.

I fjol spelade man farsen Rakt ner i fickan. Årets uppsättning tar avstamp i taxichauffören Per-Arne Anderssons (Stefan Elf) komplicerade dubbelliv där han lever i bigami med två fruar och deras två tonårsbarn som inte känner till varandra. En dag träffas barnen via sociala medier och katastrofen verkar bli ett faktum.

Komplicerat på scenen

Farsen Fångad på nätet har på många sätt varit mer krävande för skådespelarna.

– Klart mycket "råddigare" än tidigare, säger Stefan Elf som tillsammans med Jan Karell drar det tyngsta lasset på scenen.

Orsaken är att årets fars delvis spelas med två parallellt pågående scenbilder som synliggör de bägge familjernas replikskifte samtidigt. Det gäller för skådespelarna att hålla tungan rätt i munnen och att bibehålla koncentrationen utan att låta sig störas av de scener som pågår bredvid.

Även publiken har tidvis mycket att bita i innan man får alla personer inplacerade på sina rätta platser. När man väl fått ordning på de bägge fruarna (Lisbeth Ryhänen och Bettina Rönnblad), samt respektive tonårsbarn (Ida Flemmich och Reinhold Johansson) introduceras ytterligare ett rikt påhittat persongalleri i form av till exempel Knäppa Kurt, Galna Conny och tokiga Anna-Stina som härjar inlåsta bakom olika dörrar.

Mycket skratt

Efter alla invecklingar och missförstånd, förljugenhet och medveten konspiration uppenbarar sig slutligen hyresgästens (Jan Karell) dementa far (Tapio Laasonen) som bökar till det hela ytterligare innan den smått osannolika uppgörelsen och slutscenen infinner sig.

På premiäraftonen satt ännu inte alla repliker för alla där de skulle, vilket inte hindrade publiken att få full nöjesvaluta och skrattsalvor för sina pengar. Lite kan man förundra sig över vilka psykologiska mekanismer som det är som sätts i gång, när man år efter år tycks skratta lika befriat och lika mycket åt ungefär samma förutsägbara och primitivt grundläggande saker.

Det rutinerade radarparet Stefan Elf och Jan Karell imponerade på många sätt. Den första genom sin säkra scenframtoning, och den senare genom sin naturliga fallenhet att spela oskyldig allt i genom.

Nya unga förmågor

Nya på Tenalascenen var i år de unga förmågorna Ida Flemmich och Reinhold Johansson. Flemmich studerar vid teaterlinjen vid Västra Nyland folkhögskola i Karis och fick blodad tand för teaterverksamhet efter sin medverkan på Raseborgs sommarteater 2009. Att kombinera teaterstudier med konkret teaterarbete ser hon som en fördel.

Reinhold Johansson som flyttade till Tenala för ett år sedan har visserligen tidigare scenvana genom sitt engagemang i Pargasbandet Parmas. Att stå på en teaterscen och leverera repliker på löpande band och interagera med andra skådespelare är däremot en ny erfarenhet.

– Det har varit en utmaning att lära sig alla repliker, men det känns fint att veta att publiken uppskattade det här, säger de unga skådespelarna, märkbart medtagna men ändå glada efter att premiären är avklarad.

Det var en premiär som nykomlingarna såg framemot med blandade känslor. Ännu förra veckan såg det ut som om alla pusselbitar inte skulle hinna falla på plats. Men det gjorde de, i alla fall de flesta, kan man konstatera efter att i vinterkylan skrattat bort några kalla timmar inne i värmen.

De lokala teaterentusiasterna som även inkluderat andra medhjälpare än dem som stått på scenen, har ännu en gång dragit sitt strå till stacken för att leverera en rejäl dos glädje i den lilla byn. En tidskrävande insats där man gott kan visa sin uppskattning genom att gå och se pjäsen. En aktiv handing som man sannolikt inte behöver ångra.