Bybor av det prisade slaget

Satu Wikström blev rörd då hon nyligen utsågs till årets bybo i Svartå.

– Att det är den egna byn som utnämner gör att det värmer extra mycket, säger hon.

Också Martin Glader, årets bybo i Pojo, tycker det känns fint att få uppskattning för det arbete man gjort.

– Det ger en energi att fortsätta, säger han.

Likheter

De två Raseborgsbyarna har en del gemensamma drag. Ett av dem är den levande tvåspråkigheten.

– Det är också en av sakerna jag tycker om med Svartå. Det finns inga språkgränser utan tvåspråkigheten fungerar både bland gamla och unga, säger Satu Wikström.

Till andra fördelar hör småskaligheten samtidigt som det är nära till Helsingfors.

– Det känns bra att bo i Svartå, säger hon.

Medan Wikström är infödd Svartåbo bor Martin Glader i Pojo sedan cirka 10 år tillbaka. Naturen hörde till det som lockade men också samhällets mångsidighet tilltalar.

– I Pojo bor alla sorter av människor, vilket jag tycker om, och jag tycker också om människorna. Det är ett "redigt" gäng, säger han.

Tenala som förebild

Efter samgången i Raseborg har missnöjet då och då pyrt i både Svartå och Pojo. Årets bybor upplever ändå att stämningarna gått mot det bättre.

– Raseborg har investerat en hel del i Pojo och det har folk noterat. Livet i byn hänger ändå på byborna, inte på staden. Samarbetet mellan byföreningen och de lokala företagen är viktigt, säger Martin Glader.

Satu Wikström är inne på samma linje.

– För att få ändring på saker och ting måste man också agera, inte bara vänta på att man ska komma ihåg oss.

I Svartå har missnöjet med staden gått så långt att det samlats in namn för en anslutning till Lojo.

– Jag tror att Svartå kommer att höra till Raseborg även i framtiden. Åtminstone är jag själv för det, säger Wikström.

Då det gäller framtiden för Pojo kyrkby nämner Martin Glader Tenala som en förebild.

– Pojo har möjlighet att på samma sätt som Tenala utvecklas till en livskraftig by som inte är så beroende av det kommunala.

Optimism och oro

Företagsamhet finns det gott om på bägge håll.

– När byföreningen listade alla företag som finns i Svartå blev det en tjock lunta. Det finns företag som inte ens jag som Svartåbo visste om att fanns, säger Wikström.

I Pojo har Delitukkus etablering och Backers Bakers ankomst verkat livsgivande. Också det pågående Sunpark-projektet väcker optimism. Planen för Gumnäs-Klockarudden som ska ge nya tomter kan bli viktig.

– Jag tycker det finns utveckling i Pojo. Sedan är man givetvis bekymrad över vad stadens nya bantningskur kommer att innebära. Alla delar av Raseborg påverkas, man vet bara ännu inte hur, säger Martin Glader.

Satu Wikström ser det som viktigt att Svartå trots det får den kommunala byggnad som varit på tapeten så länge. Skolbyggnaderna sjunger på sista versen.

– Utan skola minskar inflyttningen, säger Satu Wikström.

Hon är också orolig för föreningshuset Thorsborgs del.

– Det är en värdefull byggnad som borde hyras ut mer för att få in pengar till stiftelsen.

Egna dagar

Nyårsafton är dagen då folk från när och fjärran vallfärdar till Pojo kyrkby för att se FBK:s grandiosa fyrverkeri. Både Satu Wikström och Martin Glader lyfter på hatten för arrangemanget och troligtvis kommer man också att hitta dem i vimlet.

En annan folksamlare i byn är Pojodagen som i år återupplivades i samband med Raseborgsdagen och som nästa år kommer att ordnas igen, den här gången på en egen dag – den 11 juni.

Vill man träffa Svartåbor lönar det sig att ta sig till Slottsparken den 18 juni då Svartådagen firas.

Ett nytt och populärt Svartåjippo är den levande julkalendern som i år ordnades för andra gången och drog 1 200 besökare.