Med Magnus mot sälen

På kaféet i Hangöby samlas gubbarna för morgonkaffe. Klockan är halv åtta och inne i stugan reder man ut släktförhållanden. En av kaffedrickarna har hittat gamla dokument i golvet i sitt renoveringsobjekt.

– Kultur, säger Magnus Ekström och tar en tugga av sin macka.

Han är färdigt klädd i sin orange overall som är varm nog att klara de flesta fören. Den bär spår av värvet – strömmingsfjäll blänker till här och där men de har nog förlorat det mesta av den förmågan. Vid åttatiden kvällen innan lade Ekström ut strömmingsskötar, ett siknät och ett laxnät längs med Tulluddsstranden.

– Det ska blåsa upp vid elvatiden. Därför har jag inte vågat mig ut till de vanliga platserna längre söderut, säger han.

Vi tar bilen tvärs över udden. Båten finns vid en av de pittoreska fiskebodarna i Gunnarstrand, precis vid mynningen till Trålarhamnen. På vägen klagar Ekström över fiskekvoter och miljöorganisationer som han tycker blundar för problemet med skarv och säl. Det är fortfarande nästan beckmörkt ute.

I Gunnarstrand lyses viken upp av ljusen från Västra hamnen där man är i full fart med m/s Trica som ska avgå på kvällen. Bryggan ner till Ekströms båt är hal.

Stormarna som härjade veckorna innan har trasslat ett laxnät runt fiskebryggans stolpar under vattnet. Där under ligger också en sump och en presenning. Men Ekström tar det med ro. I hans båt, en Kulkuri 21, är det ordning och reda. Durken är dock hal av is från natten den också.

Ekström startar motorn, tänder en cigarett och vi glider sakta ut i mörkret. Det är inte så kallt som man kunde tro. Tulludden skyddar oss från den tilltagande västliga vinden.

Mindre sik, mer flundra

Det är något majestätiskt över den upplysta siluetten av Hangö som vi lämnar bakom oss och den glödande horisonten i öst. Mitt i soluppgången ligger ett par fartyg på redden. Ekström saktar in och vi glider långsamt mot det första flötet. Siknätet ska vittjas.

– Hade det varit något här skulle de nog ha varit på första raden, har jag på känn. Något har här nog varit. Men kanske Farbror Säl har varit på besök, säger Ekström.

Han har rätt om siken. Inte en enda finns kvar i nätet. Däremot några simpor som Ekström helst skulle leva utan men tar tillvara för den gröna rommens skull. I nätet finns också enstaka mindre flundror. Flundran har varit sällsynt de senaste åren men det finns vissa tecken på att läget har förbättrats.

– I juli och augusti fick vi några riktigt feta fina flundror, säger Ekström.

Överlag är fiskbeståndet inte vad det en gång varit.

– För sex sju år sedan hade vi massor med sik den här årstiden.

Vi kör vidare längs Tulluddsstranden och närmar oss sjöbevakningsstationen. I det stora grå havet är det inte helt lätt att hitta den lilla flaggan som markerar var strömmingsskötarna ligger. Men Ekströms vana öga får syn på den.

Med bara händer tar han itu med nätet och de första strömmingarna halas in över relingen. Det dröjer inte länge förrän spåren av säl blir synliga. Sälen sliter vanligtvis av fisken så att huvudet eller halva kroppen av fisken blir kvar i maskorna. Göteborgs universitet har visat att sälen lokalt äter ungefär lika mycket fisk som yrkesfiskarna fångar.

Oftast brukar Ekström få syn på sälen. Men den här gången håller den sig på avstånd.

– Den sitter väl på något grund och rapar. Det är det här man blir så förbannad på. Här kunde ha varit två-trehundra kilo strömming. Nu är här kanske tjugo-trettio kilo.

Mängden är ändå okej med tanke på omständigheterna. Det råder brist på matströmming så fångsten kommer att ha god åtgång i saluhallen i Hagnäs där Ekström säljer sin fisk.

Föryngring behövs

Enligt Ekström borde man reducera säl- och skarvstammarna om det ska finnas en framtid för fisket i Finland.

– Ingenting händer före det.

Ett annat problem är yrkesfiskarnas höga ålder. Medelåldern är omkring 60 år och många av dem är nära pensionering. Det har också varit svårt att hitta nya fiskare. För att råda bot på detta planeras ett EU-finansierat gesällprojekt. På Södra Finlands fiskerigrupp hoppas man få bekräftelse om finansiering i början av nästa år. Ett motsvarande projekt förverkligades redan under den förra finansieringsperioden. Av tio gesäller registrerade sig åtta som yrkesfiskare.

– Det kan ses som ett utmärkt resultat och är precis vad vi behöver. För varje tiotal fiskare som slutar kommer det i dagens läge bara en till två nya. Att yrkesfiskarna blir färre har stor betydelse för konsumtionen av inhemsk fisk. Ännu för tjugo år sedan var hälften av all fisk vi åt fångad här men nu är andelen importfisk större. Det är synd eftersom både våra fiskresurser och vattendrag är okej, säger Esko Taanila på fiskerigruppen.

Magnus Ekström har planer på att ta en lärling så fort projektet fått grönt ljus.

– Han eller hon får fiska med mig i ett års tid och få lön för det. Det är så man lär sig yrket. Sedan kan man välja att fortsätta eller inte.

Han säger att investeringarna för en ny fiskare är överkomliga. Man behöver i stort sett bara en lämplig båt och bragder.

– Och tålamod. Det behövs.

För en fiskare i Hangö är det i första hand strömming och vassbuk man bör rikta in sig på. Enligt Ekström kan man få riktigt hyfsade fångster, om vårarna upp till ett par hundra kilo per dag. Men för att få ekonomi i strömmings- och vassbuksfisket borde fisken vara helrensad eller filead. Enligt Ekström finns det planer på en rensningsanläggning i fiskehamnen i Hangöby, till 80 procent finansierad av EU och till 20 procent finansierad av Ekström själv.

– Det skulle ge två till fyra personer jobb vår, vinter och höst. Vi har de facto redan beställningar på rensad vassbuk. Men det är förstås politikerna som måste bestämma vad de vill med fiskehamnen i Hangöby.

Nors till Helsingfors

Det börjar ljusna omkring oss och morgonrodnaden är inte lika spektakulär som en timme tidigare. Ekström verkar vara någorlunda tillfreds med dagens fångst och svänger fören inåt land igen. Laxnätet får ligga kvar.

När vi närmar oss bryggan igen flyr en flock gräsänder undan båten. Vi förtöjer med sidan till. Tunnorna lämnar Ekström kvar i båten och drar strömmingsskötarna över en trissa på bryggan. Nu återstår bara att plocka fisken ur nätet. Strömming i en låda, nors i en annan. Den senare gillas skarpt av ryssarna i Helsingfors.

Änderna kommer närmare igen. De vet var det lönar sig att hålla till. De får njuta av de strömmingsrester sälen lämnade kvar i nätet. På bryggan bredvid ilar en mink omkring. Det ser förvånansvärt målinriktat ut. Fiskarens fingrar far flinkt över nätmaskorna. Han är ännu sysselsatt en stund.

Kan man lära sig att inte frysa om händerna?

Se videon från fiskeutfärden här.