Författaren fick sin önskan uppfylld
Henrik Ekberg från Karis kan blicka tillbaka på en arbetskrävande process med många upptäckter.
Varför fick just du uppdraget?
– Jag har länge haft planer på att skriva 100-årshistoriken. Jag minns att jag förbryllade den nytillträdde förlagschefen Johan Johnson när jag gick fram och sa: Jag tänker skriva Schildts historia. Då var det ännu tjugo år kvar till sekeljubileet – som sedan egentligen aldrig kom.
När startade processen?
– Jag började samla material omedelbart när jag hade fått idén. När jag 1990 besökte National Archives i Washington, i ett annat ärende, hittade jag en detalj som nu finns med i boken. Också i det tyska förbundsarkivet i Koblenz gjorde jag något fynd.
Hur lång tid har arbetet tagit i anspråk?
– Det egentliga skrivandet tog väl ungefär två och ett halvt år, parallellt med koncentrerad materialinsamling. De viktigaste källorna är bevarade styrelseprotokoll och den författar- och affärskorrespondens mellan 1918 och 1986 som finns i Åbo Akademis handskriftssamlingar.
Är det något som överraskat dig under arbetets gång?
– En sak som jag tyckte var spännande var att den på sin tid kände journalisten J.J. Huldén (en farbror till Lars) hade skrivit en biografi över Mannerheim redan 1941. Den låstes in i förlagets kassaskåp och kom aldrig ut. Manuskriptet visades aldrig för marskalken, men en nutida läsare kan inte upptäcka något vanvördigt i texten – åtminstone inte gällande objektet. Jag blev glad när jag fick se manuskriptet på Åbo Akademis bibliotek.
Hur skulle du beskriva Holger Schildt?
– Han var en djärv och skicklig affärsman och på många sätt en pionjär i branschen. Hans dilemma och alla efterträdares dilemma var att den finlandssvenska bokmarknaden var så liten.
Finns det skillnaden mellan honom och dagens förlagschefer?
– Svår fråga, det hela beror ju också på individerna – totalt sju personer under 98 år. En sak som jag åtminstone kommer att tänka på är att de tre första förlagscheferna hade en bakgrund inom aktivismen, det vill säga Finlands självständighetsrörelse, som var beredd att kämpa för Finlands frigörelse från Ryssland, vid behov med vapen. Ingen av cheferna lät några ideologiska hänsyn påverka bokutgivningen. Därför heter historiken också Frisinne och kvalitet.
För vem lämpar sig boken?
– Förlagshistoria är kanske inte någonting som alla kastar sig över. Kan man säga att boken riktar sig till en bildad allmänhet?