Film som går under ytan
För Lotta Petronella är filmprocessen ett sätt att skriva. Under Ekenäs Filmfest som öppnar i dag, kommer hon att berätta om sina filmer som har ett annorlunda grepp.
RASEBORG Lotta Petronella vill ogärna placera in sina dokumentärfilmer i färdiga fack. Benämner man dem poetiska, utestänger man lätt en viss kategori av människor. Likaså om man väljer att kalla dem klassiska dokumentärer eller essäfilmer.
– Man behöver inte vara filosofisk för att kunna ta dem till sig. De är heller inte svåra, men ändå skulle jag inte kalla dem konstfilmer, säger Lotta Petronella.
Ju mer hon beskriver och fördjupar definitionen av sina filmer, desto mer svårdefinierade blir de, men samtidigt allt mer intresseväckande.
Annorlunda landskap
Under Ekenäs Filmfest kommer tre av Lotta Petronellas filmer att visas för allmänheten. Bland dem finns dokumentären Skärikvinnor som är en beskrivning av fyra kvinnors liv i den yttre åboländska skärgården.
Uppföljningen Hem Någonstans skiljer sig markant från den föregående, trots att den utspelar sig i liknande miljöer, och fokuserar på män som bor ute på öar i samma geografiska miljö.
– Det är inte en informativ film eftersom den inte ger ut den information man är van vid att få. Man får inte veta exakt var den utspelar sig, och vem männen är. Det handlar mera om en plats som finns inom oss. Den vill penetrera djupare och beröra allmängiltiga frågor om liv och död, seriösa saker. Man kan också se filmen som en målning, säger Lotta Petronella.
Filmen har ett långsamt tempo, och är klippt och uttänkt enligt ett matematiskt mönster som bidrar till att den inte blir för abstrakt.
– Den är mer som en resa än en berättelse, säger hon.
Irland och makt
Förutom dessa "skärgårdsfilmer" som vardera närmar sig 80 minuter, kommer kortfilmen Annas sång att visas på Naturum i Ekenäs. Den behandlar en existentiell kris och är ett filmpoem om en kvinna som försvinner in i sig själv och blir osynlig.
– Mina filmer handlar ofta om att finna sin plats i världen. Jag söker samtidigt själv mitt nya hem just nu.
Lotta Petronella delar sin tid mellan Finlandshemmet som finns utanför Åbo med ett "hem" på Irland och senare under året även med boplatser i Berlin och Barcelona.
I Dublin är hon för tillfället engagerad med den långa filmessän Wayout som hon gör i samarbete med två andra konstnärer, bland dem dramatikern och författaren Gerard Mannix Flynn.
Essäfilmen som är tänkt för en biografpublik kommer att bli färdig 2017, och den behandlar maktstrukturer och den pågående institutionaliseringen av katolska kyrkan och staten på Irland.
– Den blir lite som en manual som hjälper tittaren att navigera genom världen och maktens historia, säger Lotta Petronella.
Så mycket mera vill hon inte säga om filmen som varit under process redan i tre års tid. Nya projekt är sköra. De mår bra av att inte exponeras för allmänheten för tidigt.
– Den här typen av filmer är för mig ett sätt att skriva. Essäfilmer handlar om något du försöker studera dig fram till, säger Lotta Petronella.
Lotta Petronellas tre filmer kommer att visas på Naturum i Ekenäs på lördag från och med klockan 11.30. Hon finns själv på plats för samtal både före och efter filmvisningarna.