En detektiv i farten
Deckarförfattaren Jan Glantz förundrar sig över att så få deckare utspelar sig i västra Nyland. Själv har han nyss utkommit med sin andra spänningsroman.
RASEBORG – Västnyland som miljö är fantastiskt spännande. Jag har alltid förundrat mig över att det inte har skrivits särskilt många spännande skildringar om vår historiska omgivning.
Så tyckte den tidigare Pojobon Jan Glantz och gjorde slag i saken. Under de senaste åren har han hunnit skriva och ge ut två deckare på eget förlag. Den första utkom i fjol. Den här hösten var det dags igen att låta publicera deckare nummer två som fick titeln Något att sikta på.
Under arbete finns redan en bra stomme till en tredje bok vars handling utkristalliserade sig oväntat snabbt under den förra arbetsprocessen.
– Mitt största problem är att jag blir ivrig och skriver med sådan fart att det nästan blir svårt att sakta in, säger Jan Glantz.
Pris i Arvid Mörne
Till vardags arbetar Jan Glantz inom kundtjänsten för ett informationsföretag i Helsingfors som konsulterar företagskunder. Det är på kvällarna som han låter fingrarna löpa över tangenterna och sänder då ut amatördetektiven Jonas Österfelt på olika äventyr. Men helst skriver Jan Glantz då inspirationen rinner till, och det gör den nu för tiden rätt ofta.
– Jag växte upp i Pojo där mina föräldrar fortfarande är bosatta. Jag märkte snabbt att det var roligt att skriva uppsatser och modersmålslärarna gav bra feedback.
År 2001 vann Jan Glantz andra pris för en novell i Arvid Mörne-tävlingen. I fjol infann sig en känsla av att det skulle vara inspirerande att skriva riktiga deckare.
– Jag tog alterneringsledigt och märkte snabbt att det blev material till mycket mera än bara en bok.
Högintressant trakt
Under gymnasietiden arbetade Jan Glantz som museiguide i Fiskars museum, och brukets historia gav inspiration till många upplägg som också avspeglar sig i den nya boken som faktiskt tar avstamp ifrån Hangö.
– Många finländare läser rikssvenska deckare för att miljöerna ligger dem nära. För mig känns det självklart att det borde finnas deckare som utgår från Västnyland som miljö. Trakten är hur internationell och intressant som helst. Dessutom blandar jag gärna in internationella miljöer i min handling. I den första deckaren befann sig huvudpersonen i Västnyland och i Rio de Janeiro, medan den andra delen för honom till Dubrovnik.
Jan Glantz beskriver Jonas Österfelt som en lite vilsen person i världen som parallellt med sitt deckarvärv också söker sig själv och sin egen plats i tillvaron. I den första boken var han arbetslös, vilket blev ett deltema för texten. I den nya boken har Jan Glantz tagit sig an ett annat aktuellt ämne, nämligen eutanasi.
– Jag tror att det blir ett allt viktigare tema i framtiden och ser det som väsentligt att formulera en egen åsikt kring detta.
Flyktingtema
Inom deckargenren har Jan Glantz en egen favoritförfattare, nämligen Agatha Christie.
– Jag gillar hennes sätt att servera ledtrådar, för att i slutskedet bjuda på en upplösning. Lite på det sättet skriver jag själv också, säger Jan Glantz.
När tiden medger läser han också gärna böcker av andra nordiska deckarförfattare, men ställer sig skeptisk till att deras texter ofta innehåller så många våldsamma inslag.
– Min miljö är Västnyland. Där passar det inte in med några seriemördare om man vill vara åtminstone lite trovärdig.
Skrivandet inom deckargenren har definitivt gett mersmak, men Jan Glantz håller det inte för omöjligt att han i framtiden kommer att skriva "vanlig drama" som han väljer att kalla det.
Han håller ögon och öron öppna för olika dagsaktuella ämnen som flödar förbi i mediebruset. Just nu är det flyktingfrågan som intresserar.
– Det är inte omöjligt att de inslagen kommer att finnas med i en kommande bok.
Inget förlag behövs
Om allt går enligt planerna kommer den nya boken att ligga på bokdiskarna redan nästa år. Eller rättare sagt på nätet, eftersom det är där som Jan Glantz i första hand säljer sina deckare. Han räknar inte med stora volymer, men önskar åtminstone att få direkta omkostnader betalda. Böckerna han skriver kommer inte ut på något egentligt förlag, utan trycks enligt print on demand-principen. Det innebär i princip att nya exemplar av boken trycks först när en beställning föreligger.
När det första manuset blev klart för cirka tio år sedan, sände Jan Glantz visserligen in det till ett förlag, men det refuserades. Han valde ändå att inte ge upp. När det första egentliga deckarmanuset blev klart, vände han sig igen till ett förlag. Där tackade man inte direkt nej, men processen avancerade i författarens tycke lite för långsamt och Jan Glantz valde därför att ge ut boken själv.