Vackert och vemodigt om Aiboland i dag
Mikael Sjövall och Patrik Rastenberger gör en djupdykning i den estlandssvenska vardagen. Fram träder en kultur som återtagit en del av sin forna plats, men som samtidigt står inför en osäker framtid.
"Det är också viktigt att mitt barn blir tvåspråkigt så att hon kan kommunicera med sina kusiner i Sverige och alla våra estlandssvenska släktingar".
Orden är Käthlin Mikivers och de återges i den färska reportageboken På strövtåg i Aiboland, som utgavs tidigare i sommar. Den kring 30-åriga Käthlin, mor till dottern Johanna, är en av de flera tiotal personer som kommer till tals i boken, där fokus ligger på den svenska kulturens situation i Estland i dag.
Tillsammans med sin syster Kristi representerar Käthlin Mikiver den återuppväckning som svenskan upplevt i Estland och även det nya hopp som omger språket. Båda har gått i Nuckö gymnasium där svenskan ingår som ett obligatoriskt ämne och bägge talar en flytande svenska.
God stilistik
Aiboland är benämningen på svenskbygderna i Estland och det är verkligheten i dem som yrkesfotografen Patrik Rastenberger och kommunikationschefen Mikael Sjövall nu presenterar på ett sympatiskt och mångsidigt sätt i sitt färska verk.
Det är en förstaklassig reportagebok som duon släppt. Bilderna håller hög klass och texten är både personligt hållen och väl uppbyggd. Sjövall har tidigare jobbat bland annat som journalist.
Reportageparet har inte enbart åkt kors och tvärs i de estlandssvenska kärnbygderna på öarna och längs den estniska kusten, utan också bekantat sig med bland annat svenska S:t Mikaels församling i Tallinn, den estlandssvenska föreningen Svenska Odlingens Vänner i Stockholm, Gräsö i Roslagen norr om Stockholm där flera av de estlandssvenska flyktingarna slog sig ner under kriget – och Gammalsvenskby i Ukraina dit Dagösvenskarna deporterades 1781 och där deras ättlingar hållit ställningarna sedan dess.
- På strövtåg i Aiboland. En reportagebok om svenskbygderna i Estland.
- Författare: Mikael Sjövall
- Fotograf: Patrik Rastenberger
- Förlag: Svenska Odlingens Vänners Förlag. 2015. 211 sidor.
Olika öden
Läsaren får ta del av de olika dimensioner som utmärker den svenska verkligheten i Estland i dag.
Jorma Friberg och Alar Schönberg hör till den yngre generationen som håller liv i den estlandssvenska kulturen.
Birgit Eldh föddes i Estland och tvingades som liten fly tillsammans med sin familj. Det skedde under andra världskriget, då största delen av de svenskspråkiga evakuerades till Sverige. Nu hör Birgit till dem som igen slagit ner bopålarna i Estland.
Bo Stenholm är född i Sverige men bor nu i Tallinn i sin fars forna hemland.
En av de mer gripande berättelserna presenteras genom Oskar Friberg. Han hör till dem som blev tvångsinkallad i den sovjetiska armén och som efter kriget stannade kvar i Estland. Sina föräldrar som hade flytt till Sverige återsåg han aldrig mer.
"Hela det sönderslagna Aiboland är ett blödande sår" skriver Sjövall i samband med kapitlet om Friberg.
Boken ger en realistisk och avskalad bild av verkligheten. Även om många personer kan och använder svenskan i Estland i dag är det få som har språket som sitt första. Det finns inga svenska grundskolor i landet och därmed är också återväxten osäker.
Aktuella teman
I ett vidare sammanhang kan man se boken som representativ för alla människor och kulturer som rycks loss från sina rötter eller påverkas av kraftiga yttre faktorer.
Tankarna går osökt till kriget i östra Ukraina och till flyktingströmmarna över Medelhavet. Det var ju också i huvudsak över havet som estlandssvenskarna tog sig i säkerhet.
Går det att återuppbygga kulturer som slagits i kras?
Boken är välskriven och gripande. Den känns aktuell av många orsaker.