"Här finns ett spänningsmoment"
Akvarellen är nyckfull. I sin bästa form samarbetar den med konstnären och betraktaren till en harmonisk och vidgande helhet.
Under läsåret som gått har det i medborgarinstitutets regi (Raseborg) hållits en fortsättningskurs i akvarellmålning. Bland deltagarna finns sådana som målat i akvarell redan i tio års tid. Den pågående utställningen på Galleri Fokus i Karis visar upp inte mindre än 35 akvareller. Här har landskapet fått tjäna som huvudmotiv och naturens växlingar som inspirationskälla.
– Under studieåret har vi börjat med våtteknik. Vi har även fokuserat på jämvikten i komposition och variationerna mellan ljust och mörkt. Årets utställning är ovanligt jämn och nivån är hög, säger läraren Marita Kulvik.
Det kan man hålla med om. Flera av akvarellerna är i ögonfallande säkra och tyder på erfarenhet med penseln. Bland de mera erfarna målarna finns bland andra Ann Glader som redan målat i ett decennium. Efter en tid med oljemålningar har hon återvänt till akvarellerna.
– Det är egentligen mycket svårare eftersom man inte kan korrigera. Samtidigt är det bättre för mig personligen eftersom jag har en tendens att rätta för mycket när jag målar i olja, säger hon.
Landskapsmåleriet ligger henne nära om hjärtat, så även skärgården som finns med in hennes mjuka men samtidigt exakta bilder.
Inre landskap
– Jag får ofta höra att jag borde använda lite mera färger, säger Ritva Rissanen.
Också hennes målningar sticker ut. Hon utgår stundvis från en bild som hon hittar till exempel i en tidning som hon sedan abstraherar. Gärna markerar hon vissa detaljer med blyerts för att ge bilden en tydligare struktur. På utställningen finns en vacker akvarell, föreställande björkstammar som ter sig extra bra på långt avstånd.
Akvarellmålning är en spännande konstform, men samtidigt nyckfull.
– Här finns ett spänningsmoment. Man vet inte på förhand om det kommer att lyckas. Men så är det också med kända konstnärer. De målar massvis med bilder och bara enstaka lyckas, resonerar hon.
Mera ny i sammanhanget är Kerstin Romberg. Hon representerar på utställningen med endast en akvarell med havsliknande motiv.
– Bilden härstammar från en resa till Färöarna. Landskapet fascinerade mig mycket, säger hon.
Finns mer att lära
Ett annat havslandskap som finns representerat på utställningen är Utö. Satu Öhmans akvareller hör också till dem man fäster sig vid. Finmejslade målningar med en karaktäristisk stämning som för tankarna till utskärslandskap, samtidigt som de innehåller något universellt.
Så är det med flera av målningarna. Man kan urskilja vinterlandskap, med för en annan betraktare kanske det i stället är sommarhav i dimma. Kanske är det så att betraktarens egna inre landskap skapar bilden tillsammans med konstnärens. Element upplöses och gränser luckras upp.
Under vårterminen har eleverna också fått stifta bekantskap med konsthistoriens gamla mästare i akvarell samt vissa samtida akvarellister.
– Vi startade med William Turner och hans metoder för hur man får fram ljus i målningarna, säger Marita Kulvik.
För betraktarens ser det ut som om den undervisningen gett resultat, eftersom flera bilder mycket riktigt präglas av ett fint ljus. Akvarellmålning är en process, precis som allt konstutövande.
– Den som arbetar med akvareller blir aldrig fullärd, säger Marita Kulvik.