Damma av minnena från 50-talet
Det var annorlunda i Västnyland på 50-talet. Ungdomen hade andra nöjen, hobbyer och idrottsredskap än i dag. Nu samlar Ekenäs museicentrum Ekta in minnen från den här tiden.
Marianne Isaksson-Heimberg hoppade höjd hemma på gården, Sven Sundström gick på styltor i trappor.
Bland annat det här kommer fram när några människor samlas för att minnas hur det var att vara ung på 1950-talet.
Ekenäs museicentrum Ekta ordnar träffar kring det här temat den andra tisdagen i månaden till och med december.
Den här tisdagen sitter Sundström, Isaksson-Heimberg, Bengt Bergman, Kristina Dufholm, Birgitta Nyström och Benita Lindqvist runt det dukade kaffebordet. Museipedagog Susanna Louneva leder diskussionen.
Sundström minns hur han gick på styltor på Fabriksgatan i Ekenäs och sprang på tunnor.
Han konstaterar att leksakerna var enkla på den tiden.
Isaksson-Heimberg berättar hur hennes bror fäste skenor av järn under skorna, så kallade nurmis-skenor, och åkte skridsko.
Att skida var också annorlunda. Före dagens lätta skidbindningar fanns det så kallade "råttfällor".
Här inflikar Louneva att Fiskars museum ska inrätta ett rum där man visar forna tiders hobbyer.
Riva och bygga
Dufholm har tagit med sitt studentfoto, där en rad unga kvinnor i promenaddräkt och studentmössa sitter uppradade.
Hon minns att femtiotalet var en aktiv tid inom stadsplaneringen. Bengt Bergman tillägger att tidningen Västra Nyland skrev mycket om den tidens stadsplanering och texterna finns i tidningens arkiv.
– Man slogs om byggrätterna och exploateringstalen.
Sundström minns för sin del rivningsraseriet, som ledde till att många trähus längs Ystadsgatan i Ekenäs försvann.
Bergman undrar om minnesstunderna ska leda till någon produkt. Louneva säger att det viktiga är att träffas och prata kring olika teman. Men hon vill gärna samla material till museets webbsidor, som borde förnyas. Om det uppstår något mer och annat får framtiden utvisa.
Samtalet glider in på sociala skillnader i Ekenäs och i Karis. Man enas om att atmosfären var olika på de två orterna. Bergman konstaterar att Ekenäs var högborgerligt. Karis och
Pojo hade mera vänsterprägel.
Birgitta Nyström måste på grund av sin pappas arbete flytta från Karis till Ekenäs som barn.
– Vi grät floder. Det var botten. Hur kunde man flytta till Ekenäs, staden som bara hade träplank. I Karis hade vi häckar.
Inne med minne
Att minnas det förflutna är populärt. Louneva ska starta en liknande minnesgrupp i Fiskars, på finska.
I Hangö ordnar medborgarinstitutet för 38:e året kursen "Till flydda tider". På träffarna läser man gamla böcker om Hangö och minns hur det var förr. För tillfället är man inne på 1960-talet.
Museet i Hangö har i några års tid samlat in privata foton från olika delar av staden och ordnat utställningar. År 2013 var temat Gunnarsstrand och Tulludden, i fjol handlade utställningen om Hangöby och Kapellhamnen.