Monstret var ett övergivet barn
Mary Shelleys bok om Frankenstein och monstret utkom för tvåhundra år sedan. Ändå lyckas Shelley vara aktuell också i vår tid, hävdar Merete Mazzarella, vars bok om Mary Shelley nominerats till Runebergspriset.
Mary Shelley var 16 år när hon träffade sitt livs kärlek, poeten Percy Shelley och rymde hemifrån. I det sällskap som omgav herrskapet Shelley fanns bland andra lord Byron. I de högtflygande idealen ingick en föreställning om att paret Shelley skulle kunna stå i bredd och leva ett lyckligt och harmoniskt liv som innefattade fri kärlek åtminstone för herrarna.
– Det är skillnad mellan ideal och verklighet. Man vill så mycket men sedan kraschar det, säger Merete Mazzarella
– En man med ideal blir lätt en omnipotent man.
Percy Shelley hade förmodligen inte räknat med att hans hustru skulle skriva en av världshistoriens klassiker och bästsäljare – Frankenstein eller den moderne Prometheus. Mary Shelley var bara 19 år när boken utkom 1816 och även om det dröjde en tid innan den blev berömd gick det sedan fort.
Frankenstein är alltjämt en av populärkulturens klassiska gestalter.
Merete Mazzarellas bok Själens nattsida. Om Mary Shelley och hennes Frankenstein utkom i höstas. Hittar hon några paralleller mellan sig och Mary?
– Inte medvetet. Men omedvetet tror jag att jag, efter min konventionella ungdom och hela mitt vuxenliv strävat efter att kombinera det intellektuella livet, det som innebär att läsa, skriva och samtala, med ett familjeliv bestående av man, barn och kärlek.
– I min ungdom var skräckvisionen att förbli blåstrumpa och ogift.
Merete Mazzarellas tes är att Frankensteins skapelse blev ett monster för att det aldrig upptogs i en gemenskap och aldrig fick ett namn. Monstret var fult och folk sprang skrikande sin kos så fort det visade sig. Mazzarella döper om monstret till Varelsen och visar att det är ett övergivet barn, precis som den tidigt moderlösa Mary Shelley var.
– Mary Shelley ville utforska vad som händer med ett barn som aldrig blir älskat, säger Mazzarella.
Författare och brand
Själens nattsida är en bok där Merete Mazzarella skriver utanför sitt brand, alltså utanför sig själv. Oproblematiskt har det inte varit. Hennes ordinarie svenska förläggare ville inte ge ut boken och läsarna har också varit missnöjda med en bok som inte handlar om Merete Mazzarella utan om en person de inte kan identifiera sig med.
Desto gladare är Mazzarella över att bli nominerad till Runebergspriset.
– Det är uppmuntrande. I nedskärningstider är man lite rädd – förlagen tänker på vad folk vill ha och på igenkänningsfaktorn.
Men i nästa höstbok spelar Merete Mazzarella åter huvudrollen i sin egen text. Boken blir en fortsättning på Det enda som egentligen händer oss och borrar sig ner i temat kärlek på äldre dagar.
– Det blir en bok om livet som lunkar på. Om det är detta läsarna vill ha så ska de få det.