Ordens klädnad ger dem attityd
Att välja typsnitt är som att välja om vi ska sätta på oss kostym eller sportdräkt. Ju mer vi kommunicerar med text, desto viktigare är kunskap om typografi.
Det sägs att kläderna gör mannen, eller tvärtom på engelska (“clothes don't make the man"). Vilkendera som stämmer kan diskuteras, och detsamma gäller ordens klädnad - typsnitten.
Jag gläntar på dörren till typografins värld genom bland annat Simon Garfields bok Precis min typ. Det här är en värld där grafiska formgivaren Christoffer Leka har känt sig hemma i 20 år.
– Vart jag än vänder mig är det första jag ser inte vad som sägs utan hur texten ser ut, först efter det läser jag. Då man läser ser man inte texten, och då man betraktar bokstäverna upphör läsprocessen, säger Borgåbon Leka som undervisar vid Lahtis yrkeshögskolas konst- och formgivningsinstitut.
Hur är det då i vårt land, har vi passande typsnitt på till exempel vägskyltar och annat i offentliga miljön?
– Vad gäller vägskyltar har jag ingenting att invända. Däremot tycker jag vi har oinspirerad typografi i gatubilden, snarare tråkig än dålig. Finlands lutheranska inställning att man inte ska vara speciell speglar sig i typografin. Här används ofta opersonliga typsnitt som Helvetica och tyvärr ännu mera Arial.
- De första moderna typsnitten för tryck utvecklades under 1400-talet.
- I dag används termerna font och typsnitt synonymt, men font är egentligen en komplett uppsättning bokstäver av ett och samma typsnitt i viss storlek och stil, från tiden då typer sattes för hand.
- Typsnitt kan indelas på olika sätt, ett vanligt är formerna antikva och sans serif. Antikva (som Times New Roman) karakteriseras av små kilar och fötter på bokstäverna. Sans serifer (som Arial) är enklare, kanske tråkigare men i vissa fall klarare.
Två typer av typografi
Då man sätter sig in i ämnet växer pyttesmå detaljer till avgrundsdjupa skillnader. Leka gör en grov och grundläggande indelning i kommunikativ och expressiv typografi.
Då en text är riktigt läsbar noterar vi knappt typsnittet och det fungerar utmärkt som förmedlare. Man talar om genomskinlig eller osynlig typografi. Detta gäller de flesta vanliga böcker. Man får läsa ostört, typsnitten är neutralt utformade i den meningen att de inte väcker uppseende. De är utformade för att vara mer än bara läsliga; de ska vara smidigt läsbara i sin helhet.
Andra gånger väljs ett typsnitt uttryckligen för att vara synligt och innehålla en tanke. I dessa fall blir typsnittet en estetisk upplevelse.
En expressiv typografi färgar budskapet och vill fånga vår uppmärksamhet. Tänk till exempel på hur olika bokstäverna är utformade på en cirkusaffisch och ett skivomslag med heavy metal.
– Vissa typsnitt har en mening inbyggd, säger Leka.
Ett exempel är tidningshuvuden i gotisk stil, som Los Angeles Times, The New York Times och The Daily Telegraph. De gotiska typsnitten förknippas med en anrik karaktär och pondus.
Första valet: kalsongerna
En del typografer anser att typsnitt har en innebörd i sig, som går utanpå den språkliga innebörden. Därför är det viktigt hur man klär sina ord.
Men det är inte alltid lätt då alternativen är många i rullgardinsmenyn. Dessutom är val av typsnitt bara början.
– Att välja typsnitt är som att sätta på sig kalsonger. Hur man använder typsnitten, med storlek, radavstånd och så vidare är resten av påklädnaden, säger Leka.
TILL EXEMPEL KAN VERSALER GE INTRYCKET ATT MAN SKRIKER.
– Vi kommunicerar mer än någonsin med text och behöver kunskap om typografi. En skolning vore bra för alla som jobbar med text för att förstå dimensionerna som ligger i textens utseende.
Moral i detaljerna
Grafiska formgivaren Melinda Lönnberg i Raseborg svarar resolut ja på frågan om typografin har en etisk dimension. Hon ser typsnitt som lika neutrala som en hammare, men det är hur man använder verktyget, med vilket motiv och agenda som räknas.
– Typsnitt i sig är könsneutrala, estetiska, känsloframkallande. Kulturen och stereotyper definierar vilket kön som får känna vad. Därför är det viktigt för de marknadsförare som använder sig av typsnitt att göra det etiskt och för utveckling, i stället för att främja attityder som segregerar människor på diskriminerande sätt, säger Lönnberg.
Hon är kritisk till att marknadsföring som riktar sig till pojkar använder typsnitt som är extra lättlästa, tuffa och aktiva.
– Det läggs en dold förväntan att uppfylla stereotyper och visar att det värsta att vara är kontrasten till det, flickig.
Ballerinans rätta typsnitt
Eftersom typsnitten som verktyg har vissa funktioner betonar Lönnberg vikten av att koppla ihop funktioner faktabaserat och fördomsfritt. Ett exempel är balett. Bilder på ballerinor förses ofta med typsnitt av sirliga, lätta, mjuka och pryda typsnitt, gärna lite kursiverade.
– Ser man till vad ballerinans tunga, fysiska, starka arbete handlar om borde typsnittet vara en stark sanserif.
– Du märker kanske inte ett typsnitt, men dina känslor reflekterar. Därför är det viktigt att det går ihop med budskapet. Man ska använda ett typsnitt som passar det som sägs. Hemfaller man åt stereotyper blir det lätt osakligt.
Med typsnitt kan man enligt Lönnberg styra vad folk förväntar sig av det som skrivs och vilken roll utövaren har.
Typografin ger läsaren en viss förväntan; detaljer i ordens klädnad påverkar stora drag i samhället.
– Vi växer upp med stereotyper och typografin stöder det här som små hänvisningar om åt vilket håll du ska gå. Stereotyper upprätthålls genom marknadsföring.
Typografin är dyslexins vän
Lönnberg ser ett samband mellan sitt intresse för typografi och sin dyslexi.
– Att bearbeta verkligheten med typsnitt är en konkret manifestation av det abstrakta. Man kan arbeta med bokstäver mer som bilder och symboler.
Hur bra ett typsnitt fungerar kan testas med att låta en dyslektiker läsa det. Lönnberg beklagar att många tror att ett typsnitt som Comic Sans är lämpligt för barn och dyslektiker. Enligt henne är det både svårläst och oekologiskt i och med att den kräver mer trycksvärta.
– Skolor borde bli mer medvetna om typografi för att kunna klä sitt innehåll i rätt kläder och få det kommunikativa att fungera. Egentligen kunde alla vuxna uppmuntras att tänka mera på det här, säger Lönnberg och skickar en uppmaning till alla läsare: Då du ser olika tidningar och annonser, fråga dig varför de har valt just de typsnitt de har! Att veta vad man har runt sig gör gott!
Stora fel märks
Allt handlar om syfte och sammanhang. Christoffer Leka säger att till exempel barnsliga Comic Sans kan fungera utmärkt för vissa ändamål, men inte för andra.
– Jag har med egna ögon sett Comic Sans på en gravsten i Frankrike. En gång fick jag också brev i Comic Sans från skattebyrån. Det kändes inte rätt.
Han beskriver typografin som optiska lagenligheter som tolkats i århundraden. Han är som typografer överlag övertygad om att helt geometriska och matematiska typsnitt inte fungerar.
Det som är rätt uträknat ser fel ut; om alla bokstäver vore exakt lika höga skulle vi inte uppfatta dem så.
Därför är radavstånden olika beroende på bokstavskombinationerna. Därför är vissa bokstäver ibland mindre än andra och därför är till exempel stapeln i ett gement t i Times New Roman är något tjockare i basen för att inte se skör ut och verka vilja ramla baklänges.
– Det tränade ögat är högsta domaren!
Speglar sin tid
Ofta märker vi lekmän typsnitt endast då de används grovt fel. Ibland kan vi störas av dålig typografi utan att förstå det. Leka ger som exempel en bok med dålig läsbarhet.
– Vi kanske tänker att det är en dålig bok vi läser, vilken usel författare, fast det egentligen kan vara grafikerns fel att läsningen känns oangenäm.
Det finns i dag hundratusentals typsnitt och de blir ständigt fler. Leka anser att det behövs både nya typsnitt som avspeglar vår tid och gamla trotjänare som visat sig fungera väl.
– Varje år blir jag lika förvånad över att det kommit ett nytt typsnitt som ser fräscht ut. Man kan jämföra behovet av nya typsnitt med musik, behövs det flera låtar eller kunde man ha lagt av efter Mozart?