Hushållsysslor och annat osynligt
Hushållsarbete och konst. Konstnären Jens Strandberg som nyss flyttat in i Pro Artibus residensbostad i Ekenäs undersöker sambandet.
RASEBORG Vad skulle hända om vi i samhället skulle börja avlöna hushållsarbete? Skulle det leda till en medborgarlön? Vill beslutsfattarna sträcka sig till det? Konst kan också på samma sätt vara en form av oavlönat arbete. Finns här ett samband mellan konst och hushållsarbete?
Det här är exempel på sådana frågor som konstnären Jens Strandberg funderat mycket på.
– Historisk sett har det varit kvinnorna som utfört det oavlönade hushållsarbetet som vi kontinuerligt har nedvärderat, säger han.
Verkstaden i centrum
Under en tid i sitt liv hade Jens Strandberg väldigt ont om pengar och saknade en egen ateljé. Det ledde till att han levde intimt med sin konst i hemmet. Han började fundera på hur många timmar av sin dag han använde för hushållsarbete och hur mycket som gick åt till själva konstnärskapet. Det förde tankarna vidare till konstnärsresidenset som är en plats för permanent arbete, i motsats till hemmet där hushållsarbetet gör sig påmint i omgivningen.
Men en residensvistelse kan också ha sina avigsidor.
– Man är ensam på en plats. Man kommer till en ny stad och känner ingen. Allt som jag egentligen bryr mig om har jag lämnat bakom mig, till exempel mina vänner, säger han.
Det är inte alldeles lätt att definiera och genrebestämma Jens Strandbergs konst. I centrum står ofta en frågeställning, en tematik som kan undersökas. Han rör sig på gränslinjen mellan konst, forskning och sociala experimentmetoder där han utgör från det platsspecifika.
– Jag arbetar ofta tillsammans med andra, och utgår därför ofta från verkstaden som arbetsmetod,
Det som uppstår i dialogen och samarbetet mellan människorna kan till exempel utmynna i en installation.
Osynlig diskriminering
Under sina studier på Konstfack i Sverige fick Jens Strandberg också en orsak att fundera över olikheter och direkta orättvisor som tangerar oavlönat arbete. En ny bestämmelse ledde till att studenter utanför EU tvingades betala skyhöga terminsavgifter.
– Jag anser att skolarbete är likt hushållsarbete, ett oavlönat arbete. De här studenterna var till skillnad från mig tvungna att betala stora summor för att "arbeta" på Konstfack. Med andra ord ledde reformen till att de blev tvungna att betala, i stället för att få betalt som man normalt sett får när man arbetar.
Orättvisorna ledde till att några av studenterna startade en aktionsgrupp mot det man ansåg var diskriminerande.
– Att studera konst i Stockholm har ofta varit ett privilegium, något som främst rika kunnat göra, säger Jens Strandberg.
Jens associerar plötsligt till en upplevelse han var med om när han åkte med en Silja Line-båt över finska viken. När de mer välbärgade passagerarna nådde hamn efter en lång nöjesresa, stod det en stor grupp människor på kajen och väntade. De slussades in en annan väg likt ett lämmeltåg, för att städa upp efter resenärerna.
Även här ser han ett exempel på ett arbete som inte värderas, en grupp som riskerar segregeras och försvinna ur samhällets medvetande, en grupp som osynliggörs trots att de utför en viktig syssla.
De osynliga
I egenskap av gästkonstnär kommer Jens Strandberg att vistas i Ekenäs i två månader. Sedan återvänder han till en ny utmanande arbetssituation som han ännu är förtegen om. Det blir i Stockholm där han numera är bosatt efter en åttaårig vistelse och studier på en konstskola i Glasgow (Glasgow School of Art).
Finland är inte helt obekant från tidigare. När han var tjugo år studerade han ett år vid Nordiska konstskolan i Karleby.
– Det var den bästa skola jag gått på. Den var gästbaserad och lärarna kom från olika håll. Det ledde till stor öppenhet.
Planerna för det projekt han kommer att utföra i Ekenäs med omnejd är ännu diffusa. Det beror på att Jens Strandberg låter tillfället forma arbetet. Men tematiken är klar. Det hör ihop med just oavlönat arbete som fascinerat konstnären.
– Jag har tänkt mycket på hemslöjd som ämnesområde. Här finns en funktionalitet, men det är också ett område som ofta har nedvärderats inom konstkretsar.
– Jag vill undersöka de bortglömda sysslorna, de som inte värderas, avslutar han.