Konst från livets skola
En tanke som försvann kom tillbaka som ett konstverk. Det är ett av Joni Lémans nya målningar som ställs ut i galleri Fokus i Karis.
Det har förflutit 15 år sedan han flyttade från Lojo och jobbet som kabelmontör till Karis och ett en skapande tillvaro. Nu närmar han sig 60 år och visar med sin tredje utställning upp 14 nya målningar och sina två böcker.
Den ena är en slags diktsamling. Å ena sidan talar han anspråkslöst om diktliknande texter. Å andra sidan beskriver han dem som så djupt personliga att han inte ens kan diskutera dem.
Den andra, och nyare boken är science fictionromanen Hopestar som för läsaren in i framtiden och ut i rymden. Båda böckerna är egna utgåvor.
Ett äpple räcker
Men tillbaka till konsten. Galleri Fokus väggar är fyllda med verk som inte utgör en serie utan en mängd olika färggranna berättelser genom penseldrag.
Léman har använt sig främst av akryl och blandteknik. Samtliga målningar är färdigställda i år med ett intressant undantag. Paradisets träd är en omarbetad version ett verk som han ställt ut på sina två tidigare utställningar, vilka faktiskt också var i galleri Fokus. Själva trädet är en ny skapelse som stadgar ett verk som annars vore för rörigt för att ens vara psykedeliskt. Trots att det är bränt finns det ett äpple kvar, och det räcker för ormen.
Detaljer och helheter
Här finns gott om mysticism och melankoli.
Den minsta målningen är enligt mig den starkaste. Utnyttjad heter det rödtonade verket i blandteknik; ett porträtt som andas ångest, där personen har en ros i munnen på ett ofrivilligt sätt.
Målningarna Månar, Naken häxa och Fredagen den 13:e skapar stämning genom detaljer, medan atmosfären är det viktiga i andra, både mer och mindre abstrakta.
En personlig favorit blir målningen Vind, med djärva drag horisontellt över hela tavlan och motivet av en segelbåt som blir bakom en blandning av dimskikt och vindrörelse.
Konstnären på plats
Då jag besöker utställningen är konstnären på plats, men denna gång vill jag låta konsten tala för sig själv.
En annan intresserad besökare frågar dock ut honom högt och ljudligt så jag får höra allt möjligt. Smycket runt halsen är ett kinesiskt tecken för lycka, han vill inte höra till trossamfund men är inte helt ateist ändå, under de senaste åren har han främst skrivit och latat sig och så vidare. Och när det gäller utbildning rabblar han inte upp en lång CV utan konstaterar kort "bara livets hårda skola".
Det märks i verken, på gott och ont.
Utställningen pågår till den 15 september.