Bosse söker balans i musiken
Bo Kaspers Orkester protesterar högt då deras musik kallas feelgood. Under ytan ligger lager av svårmod.
Då Bo “Bosse“ Sundström äntligen har en ledig hemmadag med familjen ringer jag och stjäl en halvtimme. Men han intygar att det är lugnt, givetvis ska Västnyland få peppa för fredagens Ekenäskonsert med en förhandsintervju.
Det blir spelning nummer 21 i ordningen för Bo Kaspers Orkester denna sommar.
– Det har varit mycket fläng, men så är det med sommarturnéer. Man vill hem, men det ingår i jobbet att åka runt. Man måste resa åtta timmar för att spela en och en halv. Förra veckan spelade vi på en fjälltopp i Norge. Resan dit tog 14 timmar, men det var fantastiskt. Det är ett evigt givande och tagande. Man önskar många gånger att man hade en teleport.
På torsdag kommer ni till Helsingfors och på fredag blir det konsert i Ekenäs. Minns du sommarstaden?
– Ja, vi var ju där alldeles nyligen, men det var hemligt. Vi har varit i Ekenäs många gånger. Nu när vi lärt känna Frida Andersson vet vi vart man ska gå och fika också.
Jag har bara hört hennes version av samarbetet, kan du berätta din? Det är väl vanligt att artister kontaktar er, men mer sällsynt att ni svarar?
– Ja, vi får förfrågningar en gång varannan vecka ungefär. Jag tycker man kan höra ganska mycket nytt i Fridas musik. Det är vackra och förrädiskt enkla sånger och det kan finnas en tjusning i det. Och det är speciellt att höra finlandssvenska. Hon har en så fin och konstlad stämma som får en att haja till. Sen heter min fru Lena också, så det är roligt då Fridas föräldrar är Bosse och Lena precis som vi.
- Medlemmar: Bo Kasper Sundström (sång, gitarr), Fredrik Dahl (trummor), Michael Malmgren (bas), Mats Schubert (piano, klaviatur, gitarr).
- Bildades: 1991.
- Debutalbum: Söndag i sängen (1993).
- Senaste skiva: Dubbel- och samlingsalbumet Så mycket Bo Kaspers Orkester, (december 2013)
-
Kändaste låtar: Undantag, Semester, Långsamt, Allt ljus på mig, Innan allt försvinner, Vi kommer aldrig att dö.
Konsert i Ekenäs - Tid: Fredag 22.8.2014. Portarna öppnar klockan 18.
- Plats: Bossa nova, Ormnäs.
- Uppvärmare: Trubadurduon Mimmi & Simon på terrassen. På scenen ses först Frida Andersson som sedan också gästar Bo Kaspers spelning. För en kväll återförande Eight Club avslutar kvällen på terrassen.
På tal om samarbeten, många såg dig i programmet Så mycket bättre. Du såg väldigt berörd ut när Ken Ring rappade låten Människor som ingen vill se. Hur var det att höra de andras versioner av era låtar?
– Det finns människor som ingen vill se, och så lade han till “Men vi lever!". Det var starkt. Jag sjunger från medelklassperspektiv, där man fnyser åt tiggare. Jag kan omöjligtvis skriva ur underdog-perspektiv, men det kan Ken göra och det gjorde han fantastiskt. Det var absolut spännande att utsätta artister för andras versioner av ens låtar. En del gjorde riktigt bra saker och vi skämde väl inte ut oss heller.
Feelgood och svårmod
På Facebook kallar arrangörerna med Niklas Rosström i spetsen morgondagens evenemang för “sensommarens feelgood-konsert med ett av Nordens främsta band". Jag hinner inte ens ställa min följande fråga förrän Sundström avbryter och ryter till, men med ett leende som uppfattas även över telefon.
– Feelgood-konsert? Typiskt Niklas Rosström, det ska han få spö för! De som lyssnar vet att bakom feelgood ryms flera olika djup i vår musik. Vi har en publik som har lyssnat in sig ordentligt, som tar oss på allvar. Det finns mycket mer mellan raderna.
Även i själva textraderna finns ofta svårmod och det jag var på väg att fråga är hur mycket melankoli som är förenligt med feelgood-musik?
– Vi, eller i varje fall jag, försöker alltid hitta en balans så att musik och text bär varandra. Till en svårmodig text behöver man inte lägga på den svårmodig musik. Då står man bara där och skriker “Herregud vad eländigt!".
Sökes: identitet
Bo Kaspers Orkester har alltid spretat i olika musikriktningar. Det är pop med lite jazz, lite soul, lite visa och friska fläktar av latinska rytmer. Artister brukar säga att de inte vill placeras i fack eller höra till någon given genre, men Bo Sundström sticker inte under stol med att sökandet efter den musikaliska identiteten fortsätter.
– Jag personligen vill förädla musiken, söka mer längs det europeiska spåret och gräva djupare. Men jag vet att andra i bandet vill annat, någon vill göra en discoplatta till exempel. Framför allt vill jag att det här får en fortsättning. Jag hoppas att ådran inte ska sina, att vi kan skriva flera fina saker.
Har du någon favoritlåt i livesammanhang?
– Vi kommer aldrig att dö är alltid rolig att spela, men just nu känner jag starkast för Bara din bild, från vår andra skiva.
Den släpptes för hela 20 år sedan, hur håller man ihop ett band så länge?
– För att vara krass måste jag säga att det måste gå bra. Nummer ett är att ha en publik och tjäna pengar. Vi skulle slita ut oss om det det så att säga inte gick bra, men vi brinner för det vi gör och det är också viktigt. Vi skulle vilja gå på vår egen konsert.
Vad kommer fredagens konsert att bjuda på?
– Det blir ganska långt en sammanfattning av vad vår identitet är, vilka är vi egentligen? Programmet Så mycket bättre hjälpte oss på den punkten. Det blir ganska mycket gammalt material i Ekenäs.
Stämmer det att Bo Kaspers Orkester aldrig ställer in en konsert?
– Det händer aldrig. Men en gång var vi tvungna att avbryta en konsert i Vara kommuns nya konserthus på grund av att sprinklersystemet sprutade ut 5 000 liter vatten över scenen. Publiken trodde först att det ingick i showen.