Dags för en sällsynt kreativ kräftskiva
Efter barnens favoritutställning By är det dags för vuxenfest i Elverket. Pro Artibus dukar upp en konstnärlig kräftskiva med tuffa tuppar och en spyende värdinna.
Som boktiteln och utställningsnamnet Kräftskivan - En finlandssvensk karneval antyder är traditionen stark i vårt hörn av världen. Ändå är det långt i från alla som årligen firar kräftskiva. Många har aldrig ätit kräftor. Men alla har säkert någon uppfattning, eller kanske missuppfattning om sensommarfesten. Är det finkultur? Eller en rojsig supfest som egentligen handlar om vad man dricker och mindre om det lilla salta man lyckas suga ur de där skaldjuren?
– Nutidskonsten ger kommentarer om kräftskivan och fester och karnevaler överlag. Det visar att konsten inte är någonting isolerat och fritt svävande utan har anknytning till det vanliga livet. Konsten kan hjälpa en att bättre förstå den egna livsbanan, säger utställningens kurator Juha-Heikki Tihinen.
En utomståendes perspektiv
Anna Retulainen har målat ställen där hon ätit kräftor. De abstrakta verken kan se helt nonfigurativa ut på håll, men blir mer figurativa ju närmare man betraktar dem.
Det är representativt rätt att de fem konstnärerna – med varierande uttryckssätt – täcker upp skalan från nybörjare till experter i sammanhanget. Det är en välkomnande signal till en bred publik. Samtidigt känns det lite konstigt att kräftnoviser valts ut ur stora skaran samtidskonstnärer för att kommentera festligheten.
– Jag har aldrig varit på en kräftskiva, säger Anna Rokka.
- Namn: Kräftskivan - En finlandssvensk karneval.
- Tid: 16.8.–19.10.2014.
- Plats: Galleri Elverket, Ekenäs.
-
Producerad av: Stiftelsen Pro Artibus.
Kurator: Juha-Heikki Tihinen. - Konstnärer: Kenneth Bamberg (1981), Johanna Lecklin (1972), Anna Retulainen (1969), Anna Rokka (1986) och Pauliina Turakka Purhonen (1971).
- Publikation: I samband med utställningen ger Pro Artibus ut en bok med samma namn och tema.
Kanske är det just därför hon valt att bygga upp en platsspecifik installation/skulptur med delvis barnslig eller nyfiken approach. Hon sticker fräscht nog inte under stol med att hon slopar en tematisk fördjupning. I stället passar hon på att experimentera och jobbar ytligt i minst en bemärkelse - färg och form.
Tanken är att kräftröd färg och form av spetsiga klor från det stora verket ska ge utställningsutrymmet en viss atmosfär, precis som hon föreställer sig att råder på en riktig kräftskiva.
Fasaden och verkligheten
Hur det riktigt brukar gå till finns det garanterat en uppsjö varianter av. Prisbelönta Johanna Lecklin leker med det sociala spelet, perfektionshysteri och skandaler i sitt nya småabsurda videoverk Kräftteatern.
Motivet är ett festsällskap (med amatörskådespelare) avbildat både framifrån och bakifrån. Filmerna visas intill varandra med synkroniserat ljud som endast delvis kommer från festbordet.
Den ena filmen upprätthåller den putsade fasaden. Man ser någon som böjer sig efter räkkniven som fallit, vilket i andra filmen visar sig ha att göra med en förbjuden kyss. Därtill spyr värdinnan och allt står inte rätt till.
– Allt ska vara perfekt, men är det ändå inte i verkligheten. Allt möjligt sker. Det är skillnad mellan hur det ser ut och hur det är, säger Lecklin som blir den som drar ett strå kritik till stacken.
Röd som en... tuppkam?
Kenneth Bambergs porträtt av tuppar är oväntade gäster på en kräftskiva. Tihinen förklarar att tuppar och kräftor båda har ett dekorativt drag och att Bamberg (för övrigt född i kräftans tecken) likställer spänningen i kräftfisket med utmaningen i att fotografera tuppar.
Det känns onekligen lite långsökt. Platsar alltså allting spännande och krävande på en utställning med temat kräftskiva?
En festlig händelse är det i varje fall fråga om. Och en finlandssvensk bok om kräftskivan, som ges ut i samband med utställningen, är en kulturgärning i sig.
I kväll firas vernissage klockan 18. Utställningen öppnas av professor emeritus Bo Lönnqvist.
Mera festligheter blir det den 19 oktober. Då ordnas höstkarneval med musik, gastronomi, performance och verkstäder.