Berättelser kan försona
Berättaren Roi Gal-Or tror på möten mellan människor. Han har bland annat sammanfört 2 000 palestinier och israeler för att höra varandras livshistoria.
Den israeliske berättaren är en av lärarna i symposiet Tree of Life som pågår vid Västra Nylands folkhögskola. Ett hundratal människor med olika bakgrund och från olika länder har samlats för att fördjupa sig i läkande berättande.
Roi Gal-Or själv var en gång i tiden inställd på att bli läkare. Som medicinstuderande praktiserade han i Rwanda 1994 och bevittnade folkmordet.
– Jag märkte att vi som läkare bara kunde läka skadorna till en viss del. Men något bandage att lägga på de sociala sår, de konflikter som gett upphov till allt det hemska hade vi inte. Jag lämnade Rwanda och reste runt och träffade människor. Det slog mig att alla jag mötte hade en berättelse.
På den vägen är det. Berättandet blev hans kall.
– Vissa konflikter, som den i Rwanda och den i Mellanöstern, är så komplicerade att endast en berättelse kan läka dem.
- Vad: Ett internationellt symposium i läkande berättande, med hundra deltagare som deltar i fördjupade workshoppar i ämnet.
- Arrangör: Alba Suomi Finland och Västra Nylands Folkhögskola.
- Tid och plats: 27.7-2.8.2014 vid Västra Nylands folkhögskola, Karis.
Först berätta, sedan gå vidare
Det låter fint, men vad betyder det? Gal-Or börjar utveckla sitt resonemang genom att hänvisa till Mark Twains bevingade ord. Han har sagt varje händelse har tre sidor: Min sida, din sida och sanningen.
– Först efter att vi delat med oss av våra berättelser kan vi ta in den tredje sidan, sanningen.
Gal-Ors grundtanke är att gamla berättelser måste berättas för att vi ska kunna skapa nya.
– I Mellanöstern pågår nu en urgammal berättelse med tänkandet öga för öga, tand för tand. Som Gandhi har sagt leder det till en blind värld. Vi måste gå till berättelsers källa, till fantasin. Utan fantasi är vi förlorade, dömda att leva i världen som den är. Med fantasi kan nya berättelser födas.
Gal-Or har arbetet helt konkret för detta. För sju år sedan styrde han upp en festival för läkande berättande i Israel. Under fem dagar lyssnade 2 000 israeler och palestinier på varandras livshistoria och berättelser i en fredsfrämjande anda.
Minst två personer
Även under symposiet i Karis är atmosfären varm och kreativiteten sprudlar. Inger Lise Oelrich som grundat Nordiska Alba (Alliansen för Läkande berättande) säger att det handlar om läkande i bred mening, både socialt och individuellt.
Hon understryker att det inte handlar om intellektuellt analyserande.
– Man måste inte kunna läsa och skriva. Kärnan är en människa som talar. Det behövs minst två personer, men det räcker, för att berätta och lyssna, säger Oelrich som i år grundat ett europeiskt råd för berättande och fred.
Att se saker från olika synvinklar och ta till sig berättelser är förstås möjligt genom litteratur, musik, filmer och konst. Berättarna vill lyfta fram mervärdet, och egenvärdet i att mötas som människor ansikte mot ansikte och berätta utan något hjälpmedel.
– Du hade kunnat göra den här intervjun via Skype och fått ihop till en artikel, men det hade ändå inte varit samma sak, säger Gal-Or.
På onsdag och torsdag kväll klockan 20 ordnas vid VNF berättarföreställningar som är öppna för allmänheten.