Faces redo för en sista vals
Livemusik på borggården, poesi i tornet och blandade känslor väntar då Faces ordnas för sista gången; i två dagar vid Raseborg, precis som den första festivalen.
Inför sista Faces-festivalen är det dags att blicka både bakåt och in i framtiden.
Det som började som en etnofestival i liten skala 1998 växte under åren till ett etablerat fenomen, något av en unik rörelse för tolerans som tilltog i kreativ styrka.
Flytten från Raseborgs slott till Billnäs bruk blev startskottet. Den unika bruksmiljön, som möjliggjorde bland annat stora konstutställningar, och närheten till Karis tågstation gav god grogrund.
Arrangören Etnokult rf började ordna Faces-relaterad verksamhet i form av mindre evenemang och projekt året om, även utomlands.
- Vad: Mångkulturell festival i Raseborg som nu ordnas för sjuttonde och sista gången. Årets tema/namn är The Last Waltz.
- Tid och plats: 9-10 augusti 2014, vid Raseborgs slottsruiner.
- Program: Workshoppar och musik med artister som Pelle Miljoona, Malang Cissokho, Mama Radical, Sattuma och Yrtsky.
Faces nådde kulmen 2008 då 12 000 människor firade festival i Billnäs bruk. Trots att publiksiffran stigit från år till år drogs Faces och Etnokult ofta med ekonomiska problem. Men till skillnad från övriga festivaler hade Faces inte heller en massa kommersiella sponsorer. I stället har ideella organisationer alltid varit synliga.
Då Billnäs bruk såldes hade Etnokult inte råd att stanna.
Flytten till Gumnäs 2010 blev relativt lyckad. Den natursköna inramningen passade festivalens filosofi. I omfattning blev man tyvärr tvungen att samtidigt ta ett steg tillbaka. Färre besökare hittade till denna del av Pojo och Etnokult växlade ner.
Speciell stämning
Faces har aldrig varit festivalen med artistgardet som dragplåster. Stämningen och det mångsidiga programmet som involverar besökarna är det centrala. Alla dofter, smaker, färger, tyger, toner, ord, konst och glädje från världens alla hörn gör Faces till Faces.
Det var just den positiva stämningen som fick festivalchef Börje Mattsson övertygad om att Faces måste få en fortsättning efter första festivalen vid Raseborgs slottsruiner. Dit återvänder festivalen nu, för “The Last Waltz". I ett skede stod festivalen på grund av pengabrist vid ruinens brant. Den 9-10 augusti är Faces vid ruinens brant helt konkret.
Nostalginivån skruvas upp och cirkeln sluts.
– Allt har sin tid. Nu finns det knappast någon individ i Finland som inte vet om att landet, och världen, är mångkulturell. Däremot finns det förstås sådana som inte tycker om det, säger Mattsson, i själ och hjärta övertygad om att mångkulturalitet endast berikar våra liv.
Att Faces inte har haft en enda ordningsstörning eller olycka under alla år säger någonting om atmosfären.
Från skogen till centrum
Faces har varit föregångare i mångt och mycket – från att erbjuda en scen för minoriteter till att i publiken ha upphöjda estrader för funktionshindrade – och nu fyllt sin uppgift enligt Mattson som ivrigt blickar framåt.
– Tiden då hippien samlas några dagar i skogen och har det mysigt är över. Det är hur trevligt som helst, men det var inte därför Faces grundades. Faces festivalformat har spelat ut sin roll. Faces måste ta sig dit som människorna är, säger Mattsson.
Han hoppas att ett brett samarbete i framtiden kan bädda för ett urbant evenemang i hela Karis eller Ekenäs centrum.
Mattsson intygar att "The Last Waltz" ändå ordnas med rätt glöd; dels på grund av flytten tillbaka till Raseborg och dels för att så många vänner av festivalen vill ta ett storstilat farväl och skapa ett oförglömligt veckoslut.
Målsättningen är att locka 5 000 besökare.