Det blir en natt med Helene Schjerfbeck
– Texten är som sammet i munnen, säger skådespelaren Tove Qvickström. – Det är som att se en ny bebis. Vi rör oss på jungfrulig mark. Vi vill väcka, säger regissören Åsa Salvesen
Det som i tiderna startade som en blygsam idé och tanke i en arbetsgrupp håller nu på att bli kött och blod. En pjäs om Helene Schjerfbeck. Men det handlar inte om vilken biografisk uppsättning som helst.
Alldeles nyligen fick Åsa Salvesen som ska regissera pjäsen och Tove Qvickström som ska spela huvudrollen (den enda rollen) läsa den finskspråkiga versionen av den nyskrivna monologpjäsen som bär arbetsnamnet "Att se".
Den är skriven som ett beställningsarbete av dramaturgen Iida Hämeen-Anttila som även dramatiserat Monika Fagerholms Den amerikanska flickan, som blev en mycket uppmärksammad föreställning.
– Helene Schjerfbeck är vår nationalklenod och därför ett mycket belyst tema. Det finns massvis med litteratur om henne och man har säkert svängt på varje tavla många gånger. Jag ville därför kasta bollen till en författare som kanske kunde komma med sin personliga tolkning, säger Åsa Salvesen.
Många frågor
Texten som nu föreligger är inte en biografisk beskrivning i kronologisk ordning om konstnären Helene Schjerfbeck. Snarare handlar de om aktörernas egen tolkning av personen och framför allt vad ett konstnärskap rent generellt handlar om, oavsett vilken tid man väljer att gestalta. Avsikten med pjäsen är att genom Schjerfbecks konstnärskap ta avstamp i några centrala frågeställningar.
Åsa Salvesen listar några av dem som man önskar få vara i dialog med publiken kring.
Vad är konst?
Behöver vårt samhälle i dag konsten?
Vad innebär det att vara en konstnär ett helt liv?
Texten har en poetisk framtoning och kommer att röra sig i olika tidsskikt. Den röda tråden som pjäsen uppehåller sig vid är: en natt med Schjerfbeck. Också självporträtten, från den tidiga ungdomens gyllne färgvärld till de sista dödsmärkta kolstrecken kommer att flätas in. Hur är ännu oklart.
– Texten tar sig stor frihet, säger Åsa Salvesen.
Söker dominoeffekt
Tove Qvickström som gestaltat Helene Schjerfbeck i en pjäs på Åbo svenska teater, har tidigare satt sig in i hennes liv men bär inte med sig mycket i bagaget från det rollarbetet.
– När jag lämnar en roll så är det definitivt. Det ska ändå bli intressant att se om det dyker upp några kroppsminnen, men på ett rent medvetet plan så börjar jag från noll.
Tidtabellen går nu raskt framåt. I maj blir texten fullständigt klar. Sedan ska den översättas av Anna Simberg. I augusti börjar repetitionerna på kulturhuset Karelia i Ekenäs där premiären preliminärt är inbokad.
Vad händer efter det?
– Vi kör några öppna föreställningar. Efter det handlar det om ett beställningsverk. Vår budget är liten och vi har helt enkelt inte råd att spela för halvtomma salonger. Man köper alltså en hel föreställning, säger Åsa Salvesen.
Vid sidan om arbetet med själva pjäsen har finansieringen visat sig vara en ytterst arbetskrävande process, även om man hittills lyckats få till en skälig ekonomi med hjälp av olika fonder och stiftelser. Det förutsätter ändå en ideell vilja hos en del av de inblandade som inte kan räkna med att få full lön för sitt arbete om man utgår från kollektivavtalens riktlinjer.
– Det här är generellt ett problem, säger Åsa Salvesen.
Samtidigt är hon beredd att tänka stort.
– Vi hoppas på en dominoeffekt och utökat samarbete med både Ekenäs museum och turistbyrån. Samarbetet med kulturbyrån i Raseborg fungerar redan till stor del. Staden har stött projektet med 3 500 euro. Jag tänker mig ett helhetspaket där man som besökare kanske kan få en guidad rundtur, gå på restaurang, övernatta i Ekenäs och samtidigt se pjäsen.
Åsa Salvesen sätter ändå gränser för sitt och de andra medarbetarnas engagemang.
– Vi svarar för det konstnärliga innehållet. Vi har den know-how som behövs. De andra har sin now-how. Jag hoppas innerligt att de nu finns muskler att göra något bra tillsammans, säger hon.
Ljumma Ekenäs
Även om pjäsen inte kommer att vara entydigt geografiskt förankrad finns Ekenäs med som en tydlig markör där. Stadens attityd och karaktär som konstnären själv i sina brev ofta beskrev som "ljummen".
Ljumheten är också ett drag som både Tove Qvickström och Åsa Salvesen kan känna av när det kommer an på omgivningens förståelse för de konstärliga processerna. De är i likhet med Schjerfbeck själva inflyttade.
– Det är inte så lätt alla gånger i Ekenäs, säger Tove Qvickström.
Samtidigt har staden genom det begynnande rollarbetet kommit henne närmare. Alla dessa gator där också Helene Schjerfbeck vandrade.
– Jag ser på staden med andra ögon. Det är spännande att själv bo i en stad där hon tillbringat så många år, säger Tove Qvickström.
Hos Åsa Salvesen ligger i grunden en djupare ambition än att enbart förverkliga en pjäs om Helene Schjerfbeck som en engångsföreteelse. I våras lämnade hon sitt arbete som lärare vid teaterlinjen vid Västra Nylands folkhögskola och valde nyligen att blåsa nytt liv i Ozonteatern som hon var med och grundade redan 2001. Ozonteatern står nu som producent för pjäsen. Att bringa nytt liv i teatern bygger i sin tur på en ännu högre ambition.
– Det finns i vår region en stor amatörteaterverksamhet. Någonstans i bakhuvudet fanns ändå en tanke om att också börja engagera de professionella krafterna mer medvetet.