Voodoon gav vägledning
Tanja Is dök in i voodoons värld och kom ut med kraft att våga måla abstrakt och ny inspiration för en bilderbok om döden.
Ett starkt intresse för filosofi kring döden, dödskulturer och hur de skiljer sig åt har fört henne ut i världen.
Då vi träffas över en kopp svart kaffe är hon nyligen hemkommen från en resa till de afrikanska länderna Togo och Benin.
Med sig bär hon djupa erfarenheter av voodooritualer, skisser till målningar och inspiration som har fått i gång arbetet med hennes nästa barnbok.
Det ska bli en bilderbok som genom två parallella berättelser – en om ett frö och reinkarnation och en om två skalbaggar som planerar en begravning – ska nyansera bilden av döden inom barnlitteraturen.
Hon har funderat på projektet sedan ett dödsfall för två år sedan. Hennes son var fyra år gammal och ställde förstås frågor som inte var lätta att besvara.
– Hur ska man förklara döden? Tror man själv på änglar, Gud och livet efter döden? Jag gick till biblioteket för att hitta en barnbok om ämnet, men böckerna jag hittade var usla, alltför säkra. Då tänkte jag att man borde skriva en annorlunda bok om döden. Jag tänkte också att resan till Afrika skulle öppna någonting i den här processen, och det gjorde den.
- Född: 1984.
- Bor: I Ekenäs med sin son och sambo.
- Yrke: Barnboksförfattare, illustratör och visuell artist.
- Publicerade verk: Kuru kohtaa kummia (Jesper Junior, 2013), Tyra Ohyra får en vän (Schildts förlag 2011), Eldon, tarina synkeästä kärpästä (Nordbooks 2010).
- Inspireras av: Udda ting, cirkusartister, kuriosa och allt utöver det normala.
- Arbetar nu med: En barnbok om döden och en konstutställning baserad på hennes upplevelser av voodooritualer i Togo och Benin.
- Hemsida: tanjalonnroth.com.
Skisser och idéer
Till skillnad från många andra visar hon gärna upp sitt arbete i ett tidigt skede av processen, berättar om sina planer trots att mycket är öppet både vad gäller det kreativa och allehanda ansökningar och utgivningsfrågor.
– Jag brukade också vara försiktig och vidskeplig och hålla projekt hemliga länge. Men om inget större förlag nappar vänder jag mig till mindre förlag eller ger ut boken själv. Det ger sig nog.
Många teckningar till boken är klara, färggranna verk i tusch, men med det svarta väldigt närvarande. Hon beskriver döden som diffus, någonting försvinner men någon närvaro finns kvar.
– Kanske finska folket börjar vara redo för en annorlunda barnbok om döden.
Befriande att måla
Hon har även börjat jobba på en utställning. En tanke är att bygga vad hon kallar ett kuriositetskabinett. Där skulle element från olika mytologier och religioner få blandas som de gör inom henne.
– Jag vill absolut tro att världen är mycket mer än vi ser, annars vore det tråkigt. Jag har alltid varit övertygad om att det finns liv efter döden, men aldrig blivit övertygad av någon enskild religion.
Som konstnär har hon i regel haft ett starkt kontrollbehov, men under resan vågade hon släppa kontrollen och måla mer abstrakt.
– Det var befriande att måla där, viktigt att vara fysiskt på ett annat ställe. Där kunde jag ge pennan åt en 12-årig pojke mitt i ett arbete med en bild och be honom fortsätta.
Rädda för exploatering
Att fördjupa sig i voodoo på ort och ställe var inte så enkelt. Under sina fem veckor i Afrika fick hon stå på sig för att få en autentisk bild av kulturen.
– Jag ville komma nära människorna, få en personlig känsla i det. Jag var förvånad över hur mycket de skyddade voodoon. Kommer någon till oss och frågar om kristendom så berättar vi ju så gärna och vill sprida den.
Hon ville inte se något spektakel utan de riktiga ritualerna, vad de har för betydelse i vardagligt liv.
Hon besökte själv en Bokomon, en som kan konsultera oraklet Fa som ger råd och berättar vilken gud man tillhör. Hon fick bland annat frågor om sådant i hennes liv som denna Bokomon inte borde kunna känna till.
Is fick höra att hon tillhör Mami Wata, havets gudinna och en speciell typs prästinna skulle utföra de ritualer hon rekommenderades.
Redan detta, att gudomligheten är kvinnlig, fann hon uppfriskande i kontrast till kristendomen med fadern och sonen samt en Bibel skriven av enbart män.
En naturnära livssyn
Med en mängd udda ingredienser och offergåvor - inklusive en duva – sökte hon sig till prästinnan och kläddes i afrikanskt tyg.
– Alla ritualer tog flera timmar. Det kändes skumt att offra en duva då jag är vegetarian, blodet sattes i en skål.
Ett syfte med offerduvan var att överföra den dåliga energin till en död varelse.
Is har märkt att voodoo förskräcker många med associationer till dockor och nålar. Enligt Is är det försök att missbruka voodoo för pengar och makt som leder till ond magi.
– Det är en naturnära livssyn snarare än en religion. Voodoo är väldigt nära hur jag ser på saker, att människan inte står över naturen utan är en del av den och ska stå i symbios. Men jag kan absolut inte omfatta allting.
I presentation på sin hemsida berättar hon att hon drömmer om ett kråkslott på landet och en vildvuxen trädgård som vaktas av en stor bergshund.
Hon är inte riktigt där ännu, och kanske ska en dröm få förbli en dröm, men vårens flytt från Helsingfors till Ekenäs är ett steg åt det hållet.
– På ett sätt har jag hittat mig själv, men jag vill utvecklas.