"Dirigenter gör det med händerna"
Dirigenten Rolf Ahlberg tror att punschfarbrödernas tid är förbi. Däremot tror han hårt på Manskören Raseborg som han leder.
RASEBORG "Det heter att det inte finns bra eller dåliga körer. Det finns bara bra eller dåliga dirigenter".
Rolf Ahlberg som är dirigent för Manskören Raseborg vet vad han talar om. Han har själv en hög ambitionsnivå och stor erfarenhet av dirigentskap (se faktaruta).
Han serverar i rapp takt flera slagkraftiga uttryck: "Dirigenter gör det med händerna. Prata och förklara så lite som möjligt" och så vidare.
För 7 år sedan tog han på begäran tag i dirigentpinnen för Karis manskör. I samband med kommunsammanslagningen bytte kören sedan namn till Manskören Raseborg. När Ahlberg anlände på hösten fanns det femton man på plats och han avlade ett löfte.
– Om ni är trettio stycken till Vappen så fortsätter jag.
Redan vid julen var medlemmarna tjugosex till antalet. På våren var det plötsligt betydligt färre. Orsaken var att Rolf Ahlberg ville höja nivån på kören. Samtliga körmedlemmar blev ombedda att sjunga upp. Några valde genast att tacka för sig och gå. Andra insåg själv efter provsången och responsen från den nya dirigenten att körsång kanske trots allt inte heller var för dem.
– Jag underströk att jag inte hade rätt att slänga ut någon. Men jag ställde frågan: Hur tycker du att du kan sjunga i kör om du inte kan träffa en ton rätt.
Slå ihop manskörer
I dag består kören officiellt av tjugofyra medlemmar, i praktiken är de tjugoen. På tok för få enligt Rolf Ahlberg. Kören borde vara dubbelt så stor. En liten kör är sårbar.
En försiktig fråga känns därför berättigad i sammanhanget.
Kunde man inte slå ihop Manskören Raseborg med Ekenäs manskör?
Rolf Ahlberg medger att den frågan gärna får ställas, men i nuläget så vill körerna helst fungera självständigt. Däremot kan framtiden verka fram en sådan utveckling.
Själv är han nöjd med Manskören Raseborgs musikaliska utveckling.
– Jag är krävande och hård, men det verkar som om sångarna skulle tycka om det.
Rolf Ahlberg ställer inte enbart höga krav på kören, utan i ännu större utsträckning på sig själv.
– En kördirigents ambitioner måste vara högre än sångarnas i gemen. Jag får dåligt samvete om jag kommer illa förberedd till en körövning.
Han gör en grov beräkning och kommer fram till att det som publiken ser av det totala arbetet under själva konserterna uppgår till ungefär två procent. Körövningarna upptar cirka tio till femton procent. Resten faller på dirigentens eget arbete och förkovran. Själv arbetar han mycket med texterna som utgångspunkt.
– Det är en stark princip för mig att jag vill vara etisk och moralisk i det arbete jag utför.
Det förhållningssättet gäller uttryckligen i förhållande till de föreskrifter som komponisten själv gett i tiderna när ett verk skrevs. Här finns inte utrymme för självförverkligande.
– Många tycker att man ska få ge musiken en personlig tolkning. Den attityden leder i mitt tycke fel. Vad betyder tolka egentligen? Jo, översätta. När man översätter finns inte rätten att komma med egna tolkningar. Det måste vara exakt, säger Rolf Ahlberg.
Han ställer själv en motfråga? Men riskerar inte musiken överlag att då bli likriktad? Nej, tvärtom svarar han. Det uppstår trots allt stora personliga variationer, men det eftersträvansvärda ligger inte i det att en dirigent eller musiker försöker framhäva sig själv. När man gör det upplevs det ofta av mottagaren som konstlat. Det berör inte.
Rolf Ahlbergs största målsättning i samband med en enskild konsert är att publiken skall gå hem med en känsla av att de blivit berörda på djupet. Det sker även genom den visuella framtoningen som inte är att underskatta trots att musiken i sin egenart bygger på det auditiva. Han ger ett exempel. Under en kyrkokonsert kan det finnas element i musiken eller den omgivande miljön som någon i publiken uppfattar som heligt. Om en körmedlems kroppsspråk och attityd då upplevs som likgiltig kan det vara sårande.
Notknackarna
Rolf Ahlberg talar gärna om sin passion som redan var tydlig i ungdomsåren, men efter ett års studier vid Sibelius akademin insåg han själv sin begränsning och valde att satsa på ett annat yrke, nämligen att bli läkare.
– Jag trodde helt enkelt inte tillräckligt på min musikaliska begåvning. Om du går in för att bli musiker på heltid måste du ju tro på att du kommer att ha framgång.
Under sin läkarkarriär lyckades Rolf Ahlberg ändå hitta utrymme för sin musikaliska ambition. Han säger lite skämtsamt att han tröstade sig med att han ändå bland läkarna kunde framstå som den främsta kördirigenten och bland kördirigenterna som den främsta läkaren.
I början av 1970-talet startade han bland annat kören Notknackarna som existerade i hela trettiotre år. Den bestod i huvudsak av läkare och medicinestuderande. Till sina mer värdefulla projekt inom musikens område räknar han även Coro Finlandia. Som förbundsdirigent för Finlands svenska manssångarförbund startade och ledde han under åren 2001-2012 fem projekt som samlade manssångare från hela Svenskfinland i fleråriga projekt. De inkluderade även utomlandsturnéer.
– Här uppstod en förbrödring, riktiga blodsband mellan gubbarna. Det här projektet saknar jag. Det är inte roligt att bli gammal och vara tvungen att avstå från saker.
Punschfarbröder
Dirigenter åldras, men kan tidens tand och de allmänna utvecklingsprocesserna i samhället också leda till förändringar när det gäller genusbestämda körer. Är det över huvud taget förenligt med dagens jämställdhetsdebatt, genus- och hendiskussioner att eftersträva skilda körer för olika kön?
– Dam- och manskörer är ju två helt olika instrument, svarar Rolf Ahlberg och ser förskräckt ut när frågan ställs. Sedan har vi blandade körer som är ett tredje instrument. Nej, låt alla blommor blomma.
Efter en stunds funderande måste han ändå medge, att visst, traditionen med de så kallade punschfarbröderna som varje vecka gick på körövning med efterföljande sent besök på någon av stadens krogar kanske ändå tenderar att vara förbi.
Dagens körmedlemmar är ofta strängt upptagna. Livspusslet kan vara krävande, inte minst för de yngre medlemmarna som befinner sig mitt i arbetslivet, inte sällan med obligatoriska resor som tillhörande element.
– Det är glädjande när man känner att folk som har mycket, ändå anstränger sig för att prioritera körsång, säger Rolf Ahlberg belåtet innan han hastar i väg till veckans körövning.