"Nästan skrämmande moget"

 "Larry Silván befann sig alltjämt på väg, hade i intet avseende nått målet, blivit "färdig" vare sig som människa eller konstnär när han bröt sitt liv. Han prövade sig fram i olika riktningar, framför allt i sin poesi. Ändå gör hans dikter, de bästa av dem, ett häpnadsväckande, ibland nästan skrämmande moget intryck. Trots sin ungdom hade han – inom sig – sett och erfarit verkar det som, mera än vad andra behövde ett helt långt liv till för att nå fram. Om de överhuvudtaget gör det".
"Kanske upplevde han sig som tillhörande ett internationellt brödraskap av unga människor som västvärlden över protesterade och/eller revolterade mot hela det västerländska välståndsraseriet, egentligen mindre ideologiskt-politiskt än vad gällde själv livsstilen".