Vardagsnära dikter på finlandssvenska

Zon, dikter

Heidi von Wright

Förlag: Schildts & Söderströms 2014, 108 sidor.

År 2003 utkom debutsamlingen skör och spräcklig, varefter von Wright återkommit regelbundet med ny poesi. Flera inbördes likheter skönjas mellan den senaste diktsamlingen delta och zon, även om den sistnämnda är ännu mer avskalad på ord än sin föregångare.

von Wright använder inga versaler eller skiljetecken. Dikterna är korta och består ofta av endast en eller ett fåtal verser innehållande enstaka ord på varje versrad. Ofta är dikterna konkreta och innehåller många substantiv, även om abstraktare dikter också förekommer. Naturen och vardagen är alltid nära inpå.

En lek med ord

Diktsamlingen är indelad i sex avsnitt; zoner om man så vill. I avsnittens beskrivning leker von Wright ofta med orden, och avsnitten får bland annat benämningarna omtanken om tanken, för förståelse i skuggan av skuggan. I de olika avsnitten har ett inbördes sammanhang och är ibland direkta fortsättningar på varandra.

I första delen är temat årstidernas växlingar, och det kan se ut bland annat så här: löven värmer mig/där jag ligger/när jag ligger/här bland buskarna/bildar mig/ en uppfattning, vilket på följande sida fortsätter med några/månader/senare/postiljonen/cyklar/omkring/utan vantar/i vintern. Wright nämner i exemplen ovan årstidstypiska fenomen, vilka kompletteras i andra dikter i avsnittet av bland annat humlor, yllesockor och snöflingor.

Konkret mot abstrakt

Ibland, om än inte så ofta, är dikterna mer abstrakta, och deras innebörd tvetydig. Det händer även på sina ställen att dikterna på ett uppslag speglar varandra. Exempel på båda dessa hittas i avsnittet för förståelse, är von Wright skriver: allt jag vet/om världen/den finns här/försöker/behärska/mig allt du vet/om världen/den finns här/försök/behärska/dig. det här avsnittet förekommer ofta pronomen som jag och du, och dygnets snarare än årstidernas gång blir i fokus.

Vardagsnära

Ju fler gånger jag läser igenom von Wrights senaste diktsamling, desto fler nya infallsvinklar uppenbarar sig automatiskt utan att behöva ta till överanalytiska metoder. Sambanden mellan de olika dikterna blir också tydligare, och frustrationen som dessvärre ofta infinner i samband med diktläsning då poesin tenderar bli för abstrakt och främmande uppenbarar sig sällan eller aldrig.

Dikterna är lätta att ta till sig i och med att de för det mesta är så konkreta och vardagsnära; här behandlas pantflaskor, trafikljusen på vägen hem och vardagliga tankar då diktjaget kort och gott undrar: det jag inte/kommer ihåg/ att jag glömt/tänk om/det var/viktigt. – dikterna måste inte tolkas sönder för att förstås, även om vissa naturligtvis inbjuder till flera tolkningsmöjligheter än andra. Vackert så – huvudsaken är att läsningen inte blir ansträngd.