Drömmen som blev sann

Destiny Calling

The Randomizer

Kniv Records 2014

33 minuter

Henrik Bäckström på gitarr, Niklas Rosström trummor, Kjell Ekholm bas, Malcolm Campbell sång.

Själva skivan är en skildring om hur det är att bryta sig fri från sina tidigare rutiner och våga satsa på ett nytt liv, eller snarare hur det är att flytta från en liten trygg ort till en värld fylld av möjligheter och motgångar. Budskapet är klart, följ dina drömmar men glöm inte varifrån du kommer och att du måste jobba hårt för att hitta en balans i livet. Och visst, det är inte svårt att måla upp en bild av när Bäckström var ung och flyttade från lilla Västnyland till storstaden i Sverige för att börja ett nytt liv.

Det första man märker när man lyssnar igenom skivan är att produktionen är i toppklass. De flesta missarna som band brukar göra vid sina första skivsläpp fattas, och det finns två bra förklaringar till det här. Den första är att skivan är inspelad och mixad dels på Abbey Road – tänk Beatles – och på Atlantis i Stockholm, där ABBA spelade in sin musik. Resultatet är ett proffsigt, strukturerat och balanserat sound.

Det andra som hjälpt skivan en god bit på vägen är att gänget med Henrik Bäckström, Kjell Ekholm och Niklas Rosström i spetsen inte är ett gäng med 20-åriga killar som spelar in sin första skiva med alla tuffa element som man gillar just då. Skivan har klart fått mogna i lugn och ro utan att hastigt skyndas ut i skivhyllorna.

Stabil debut

Visst, skivan är klart en dröm som blivit sann, nämligen att släppa en egen skiva, men ändå med en tanke bakom varje låt. Dramaturgin är på sin plats, och varje låt är en brygga till en fortsättning i historian som berättas.

Men samtidigt som dramaturgin knyter ihop skivan är det också skivans största nackdel. Trots att olika element förs in på nästan varje låt och att gästartister både spelar och sjunger i flera låtar känns paketet jämntjockt. Det är synd, för var för sig är låtarna svåra att hitta något negativt i. De är helt enkelt bra.

Det är som att lyssna på en Best of-skiva där alla låtar är bra, men ändå inte ger samma variation i paketet som låtarna ger i skivan där de ursprungligen hör hemma. Men i det här fallet hör låtarna inte hemma i andra skivor, de hör hemma i en berättelse om att börja stå på sina egna ben och njuta av ett liv man själv valt, med alla för- och nackdelar som följer med.

Och det kan ändå de flesta relatera till. Och gillar lyssnaren klassisk rock har man ett stabilt och komplett paket framför sig som definitivt är värt att lyssna på!