Hangö visar upp sina konstskatter

– Det är ni Hangöbor som äger de här tavlorna. Se dem som en form av skatteåterbäring, säger konstnären Heikki Kukkonen.Tillsammans med Hangö stads kulturbyrå har han varit med och förverkligat utställningen Stadens konstskatter. I stadens ägo finns för tillfället cirka trehundra konstverk. Till det sammanlagda konstinnehavet räknas även skulpturer och statyer som man hittar i stadens parker. Tavlorna hittar man oftast i tjänstemännens rum, eller på andra officiella platser.

Nu finns tjugosju av dem samlade i Stadshusgalleriet. Tanken är att den vanliga invånaren skall få en möjlighet att bekanta sig med konstverken som omspänner en tidsperiod från slutet av 1800-talet fram till våra dagar. Idén har man hämtat från Ateneums utställning där slottets konstverk ställdes ut till allmänhetens beskådande.
 

Holland i Hangö

Vid urvalet har man främst utgått från Hangö och havstemat. Nästa utställning som redan är under planering kommer att se helt annorlunda ut.
– Det finns också många porträtt. Dessa damer och herrar kunde plockas ut och få stå i någon form av dialog med varandra, säger Heikki Kukkonen.

Flera av tavlorna har jag personligen stött på i andra sammanhang, även om det känns svåra att placera nu. Men de flesta är nya för ögat. Det gäller inte minst tavlan Fisketorg av Augustus Bom som jag torde ha sett många gånger, men tydligen ändå inte sett.

Det är en präktig målning som för tankarna till Holland, men samtidigt Hangö torg. Inte helt fel. Heikki Kukkonen berättar om en undersökning som gjorts mellan det berömda holländska ljuset och det som finns i Hangö. Likheterna är slående. Det handlar om en dubbel reflektion när ljuset först träffar vattenytan, sedan molnen och slår ner mot vattenytan igen. Då uppstår ett sällsamt ljus.
 

Flytta på tavlorna

Tavlan står vanligtvis nära en flygel, enligt kulturbyrån gömd bakom en palm i stadshusets foajé. På den kala stora väggen invid öppningen till turistbyrån är den som klippt och skuren. Här finns den rymd som en tavla av den här arten kräver.

Mitt förslag är att platsen blir stationär, inte minst till turisternas glädje, förutsatt att inte väggen behövs för annan utställningsverksamhet. Alternativet är då att man åtminstone flyttar på palmen i foajén om tavlan skall hänga kvar.
En annan tavla som också gör skäl för namnet konstskatt är den äldre tavlan Havsstorm av Anna von Blaschké som ståtar omgiven av en präktig guldram. Vanligen hänger den i stadskansliet.

Ingen budget

Bland tavlorna finns också ett elevarbete som annars hänger i Hangö finska högstadium och gymnasium. På utställningen har den sällskap av tavlor av mer naivistisk karaktär, Mona Leos och Antonia Ringboms tavlor är lätta att plocka ut. Anita Martinsons blomstertavlor som många Hangöbor lärt sig uppskatta finns också med i form av en stor frodig vallmoäng.
Helheten känns välsammanhållen, trots tavlornas olika tidsåldrar och utföranden.

Vad hela Hangö stads konstsamling kan tänkas vara värd kan ingen svara på direkt. Inte heller vilken tavla som är dyrbarast på utställningen, men Heikki Kukkonen gissar till slut på tavlan Hamnen av Jeja Roos.

Som helhet har Hangö stad inte någon egentlig plan eller särskilt fastslagen budget för konstinköp. Det sker oftast sporadiskt, ibland kan de handla om direkta donationer. Andra gånger får någon grupp ett litet anslag med uppdrag att förvalta det. Under 2013 köpte man inte in något speciellt verk, men mottog däremot donationer.