Hermans Sverige och Finland

När Finland var Sverige. Historien om de 700 åren innan riket sprängdes

Herman Lindqvist

Förlag: Bonniers förlag 2013. 495 sidor. Illustrerad.

I sin femtiosjunde bok tar Herman Lindqvist upp ett angeläget tema, genom att i populär och läsvärd form skildra det odelade svenska rikets historia. Boken slutar alltså i och med det jämmerliga kriget 1808–09, när Finland på gott och ont blev ett ryskt storfurstendöme men sedermera ett självständigt rike. Det är inte fråga om primärforskning, men Lindqvist har noga läst sina källor och hans bok är synnerligen väl lämpad för allmänheten i dessa historielösa tider.

Författaren känner ju väl till vårt land och gick flera år som diplomatbarn i skola i Helsingfors. Han tar ofta fram finnarnas insatser inom förvaltning och armén under en tid när vi inte var någon koloni utan helt enkelt en del av Svea rike, även om vi kallades för Österlandet. Boken är i stort sett kungarnas historia, men Lindqvist tar samtidigt med många olika aspekter från samhället, ekonomi, geografi, befolkning, riksdagar, lagstiftning, gränsdragningar och mycket annat. Han uppger att under denna långa tidsperiod utkämpade Sverige 120 krig i olika väderstreck.


Grannen i öster

Av geografiska skäl var Finland ofta inblandat i dessa strider och ryssen gick härjande fram över landet. Å and­ra sidan kan det påpekas att den svenske härföraren Jakob de la Gardie år 1610 marscherade in i Moskva, någonting som varken Karl XII, Napoleon eller Hitler lyckades med. Boken är ofta underhållande och till exempel Gustav Vasa kallas för kung på kredit eftersom han var synnerligen pank och skyldig tyskarna för stora lån. Att lägga beslag på kyrkans stora förmögenhet låg alltså nära till hands. Själv skrev han sig för övrigt alltid Gustav Eriksson. Från äldre tider påpekar han också att man inte numera talar om Folkungaätten utan om Bjälboätten.


Sverige som stormakt

Författaren frågar sig också hur det var möjligt att Sverige under Gustav II Adolfs tid blev en europeisk stormakt. Detta berodde delvis på att fienderna var splittrade och oeniga, den svenska armén modern, religionen spelade in och det rådde sträng krigstukt med bland annat dödsstraff för 44 olika förseelser. Hemma sköttes förvaltningen förträffligt av kansler Axel Oxenstierna, som började sin arbetsdag klockan 4 på morgonen. Stockholm hade bara 10 000 invånare och ingen utländsk ambassadör höll till i staden. Under följande kungar infördes reduktionen, då många adelsgods drogs in, och det kungliga enväldet infördes som en reaktion mot adelsväldet. Men efter Karl XII skedde en omvälvning igen, när ständerna tog makten.

Om Gustav IV Adolf anser författaren att denne underskattats. Någon lyckad härskare var han inte, till utseendet föga majestätisk, envis och inskränkt och djupt religiös. Avsikten var att han skulle gifta sig med kejsarinnan Katarinas barnbarn, prinsessan Alexandra, men när han i Moskva närmare studerade giftermålsavtalet och upptäckte att den blivande svenska drottningen skulle få behålla sin ortodoxa tro, blev det tvärstopp och kungen reste hem. Han var emellertid en duktig byråkrat, plikttrogen, arbetssam och inte begiven på nöjen, jakt eller drycker. Hans son Karl Gustav var den siste svenske storfursten av Finland.

Några smärre fel kan man påträffa i texten, en del slutledningar får Herman själv stå för och personregistret är ofullständigt, men det uppvägs av det goda berättarhumöret och de mångahanda episoder och anekdoter som gör läsningen till ett nöje. Det är att hoppas att många läsare på vardera sidan Bottenviken skulle införskaffa sig denna rikt illustrerade bok och glädja sig åt denne spirituelle folkupplysares senaste verk.