Naturkonst med en twist av fantasy

Hela åtta konstnärer är med i utställningen: Tom Björklund, Eila Oksanen, Jaana Heikkinen, Taneli Stenberg, Susanna Suikkari, Hannu Nikander, Tilla Kekki och Maarit Lassila som driver verksamheten.

Dessutom ställer skulptör Tilla Kekki inte ut ensam utan har med sig verk av sju andra skulptörer från sin grupp Tillan Talli.
Deras små bronsfigurer är ett nytt inslag, de övriga konstnärerna är bekanta från förr på galleriet.

Däremot är intrycket inte att man möts av samma gamla stoff utan av nya verk som sätter tankar och känslor i rörelse. Det gäller i varje fall en stor del av de över 70 verk som ställs ut. Räknar man med Karaijas shop omfattar samarbetet över 100 konstnärer och hantverkare.

Fantasivärlden sprudlar tydligast fram i Tillan Tallis bronsskulpturer och i Taneli Stenbergs oljemålningar; med Gollum-liknande vattenbestar och jätteblåbär.
Några av hans verk lyser dock redan med sin frånvaro. Galleriets koncept för sommarutställningar är nämligen att verken får köpas bort direkt.


Kontrast och balans

Jaana Heikkinens oljemålningar Röda löv och Blommorna vita förtjänar ett särskilt omnämnande. Sida vid sida låter det finländska mytologiska elementet rönnbär prägla två kvinnoporträtt.

De lyfter symboliskt fram en kontrast, mellan vårens oskuldsfulla vita blom till den röda hösten.
Den ena är svårtillgänglig, förefaller dra sig undan.
Den andra är mycket intensiv och närvarande.


Djur, humor och allvar

Mer lättsam är Susanna Suikkaris grafik. De detaljrika verken är kryddade med lite humor; i samband med de klara färgerna och djurfigurerna blir de i positiv bemärkelse serietidningsaktiga.

Efter regnet och Det stora blå har dock ett allvar och en djuphet som lätt går en förbi då de hänger i denna bildserie. Sett till färgskalan passar de in, men känslan blir säkerligen mer allvarsam då man plockar dem skilt.

Hannu Nikanders porträtt i akryl har exotiska djur som motiv.
Konstnären, som målar skickligt trots att han förlorat sina händer, lyckas rätt med då nyanserna då han skildrar stämningar.

De är dock inte optimalt placerade för den som kommer in och riktar blickarna till höger mot själva utställningsrummet.


Shop eller galleri?

Tyvärr flyter butiken och utställningen nämligen samman på ett otydligt sätt. En tavla av Tom Björklund finns exempelvis till salu i butiken, andra av hans verk ställs ut.

Det är förstås på det här viset av praktiska skäl, väggutrymmet är begränsat helt enkelt.

Och visserligen är även shoppen fylld med fina genuina hantverksprodukter. Det är allt annat än massproducerade souvenirer.

En mer tydligt avgränsad utställning kunde ändå vara en välkommen värdering av utställningen som just sådan; visa att den är mer än framställda produkter till salu, att det finns en tanke bakom varför just dessa verk utgör en helhet tillsammans och bjuder besökaren på en konstupplevelse.

Man kan förstås fråga sig om det här spelar någon roll. Med tanke på konstutställningars status har det betydelse.

Som så ofta är det förstås av sekundär betydelse med tanke på hur krävande det är att få den här typen av verksamhet att gå runt ekonomiskt. Och givetvis är det fint med utställning på den här nivån i kyrkbyn.