Igor-sektionens ordförande Carl-Göran Karlsson och Porkala-guiden Sonja Bäckman är stolta över att varje år kunna bygga ut utställningen på museet Igor. Foto: Jenny Paajes

Berättelserna om Porkala blir fler

Utställningen på Igor-museet i Degerby har förnyats. Fotografier och historier som vittnar om fängslande livsöden under Porkala parentesen kompletterar de tidigare berättelserna.

Igor-museet

Permanent utställning

Det glesnar i leden bland dem som fortfarande har minnen från tiden för Porkala parentesen. I takt med att den generationen dör ut får yngre släktingar ta hand om fotografier, gamla brev och dagböcker som bjuder på ny information om parentesen.
För museet Igor betyder det att intressant, icke tidigare skådat material strömmar in som aldrig förr. En del av dem som lämnar in material kan också bjuda på festliga historier som de avlidna släktingarna berättat.
Det är detta berättelselapptäcke som bildar den förnyade delen i utställningen.

Egna skildringar
En av dem som lämnat in material är Svante Lindroth. Han har visserligen också själv upplevt Porkala parentesen som liten grabb, men det han tagit med sig är hans mammas gamla dagboksanteckningar från 1944. Där berättar hon om hur det var att leva på Inis gård i Degerby tillsammans med sin familj och två ryska krigsfångar.

Enligt anteckningarna var fångarna mycket vänliga och tog ofta hand om barnen, bland dem Svante, under sommaren innan parentesen. Familjen åt varje dag tillsammans med fångarna, vars uppgift var att arbeta på gården. Ibland åkte de alla ut till en holme på picknick, så att fångarna fick bada och känna sig fria för en dag. När sommaren var slut kom budskapet att alla i Degerby var tvungna att lämna sina hem. Samtidigt fördes fångarna, som hade blivit deras kamrater, till tågstationen i Solberg och då grät alla i familjen.

Enligt Svante Lindroth har parentesen varit något som ingen som varit med om den velat tala om – förrän nu.
– Det känns som om man i dag kan acceptera den och därför tror jag att intresset för parentesen också vuxit, säger han.


Fotografier som talar

Förutom dagboksutkastet har han med sig fotografier. På ett av dem står han tillsammans med sina yngre syskon och alla håller i var sin liten höna.
– Man fick bara ha små höns, de stora som värpte stora ägg skulle ryssarna ha. Men de här fick vi behålla. En påsk åt vi upp till 20 ägg, minns Lindroth.

Vid sidan om Lindroths fotografier finns också många andra nya bilder i Igors samlingar. Bland annat fotografier på evakueringen av Fanjunkars i Sjundeå och hur man brände böcker och brev där innan man gav sig av. Nya bilder från ett fångläger i Svartå samt foton som beskriver återkomsten till Kyrkslätt finns också med.