Risto Uimonen. KSF-arkiv/Niklas Tallqvist

Den självsvåldige presidenten

Risto Uimonen är en känd och skicklig journalist som i sina böcker behandlat ett flertal aktuella ämnen. Nu har han skrivit en initierad och informativ biografi över vår sittande landsfader, Sauli Väinämö Niinistö.

Pärmbild
Puolivallaton presidentti. Sauli Niinistön pitkä tie Mäntyniemeen
Risto Uimonen

Förlag: WSOY 2012. 335 sidor, illustrerad.

Uimonen har bemödat sig om att i objektiva ordalag skildra Sauli Niinistös (f. 1948) väg från en egen juristbyrå i Salo till presidenthemmet på Talludden. Vid genomläsningen av boken fäster man sig särskilt vid Uimonens uppfattning att det mesta som Niinistö företog sig och deltog i var en på lång sikt planerad strävan till det nu uppnådda målet. Detta belyser han med många exempel.

En mångsidig bild
Samtidigt är boken för varje människa en nyttig och allmänbildande genomgång av det politiska livet i vårt land under de senaste årtiondena. Niinistö själv har ju på många olika sätt aktivt deltagit i detta och har skaffat sig en grundlig politisk skolning.
Han har varit riksdagsman länge, suttit som justitieminister och framför allt som finansminister i över sju år eller längre än någon av sina företrädare. Niinistö har varit ordförande för Samlingspartiet, ordförande i grundlagsutskottet och riksdagens talman samt verkat som bankman utomlands, så oförberedd har han alls inte uppnått sin nuvarande position.

Uimonen beklagar sig över att Niinistö vägrade att läsa igenom manuskriptet till boken för att undanröja eventuella felaktigheter eller missförstånd. Å andra sidan har ju presidenten ryggen tryggad, då han alltid kan säga att detta är nu författarens åsikt.
Uimonen drar en intressant parallell med Mauno Koivisto som, trots många olikheter, ändå delade en stor popularitet bland folket kombinerat med en uttalad sparsamhet. Niinistös rynkade panna och pessimistiska utsagor om den ekonomiska framtiden gjorde intryck på väljarna. Om man vill kunde han jämföras med rikshushållaren Gustaf Wasa.

Missnöje i riksdagen
De som däremot inte alltid uppskattade sparsamheten var de folkvalda som var missbelåtna över talmannens indragningar av olika förmåner och utlandsresor för riksdagsledamöterna. Detta hämmade sig vid återvalet av Niinistö till talman år 2010, då antalet röster för honom var katastrofalt lågt. Niinistö surnade till och vägrade att avlägga talmanseden och drog sig tillbaka.
Efter hetsiga förhandlingar påträffades ett gammalt prejudikat enligt vilket talmannen först är tvungen att avlägga eden och sedan avgå. Efter förnyade påtryckningar åtog Niinistö sig till slut uppdraget.

Uimonen anser presidenten vara en tämligen komplicerad personlighet. Han är begåvad och målmedveten, han gör sitt hemarbete och kommer väl förberedd till olika möten, han är sportig och har ett torrt sinne för humor, han undviker överord och har vissa kamrersdrag, men han kan också vara både auktoritär, lättretlig och impulsiv.

I motsats till många företrädare använder Niinistö sig ofta av kvällstidningarna för att ge uttryck för sina funderingar och åsikter om olika frågor. Han kan också ändra åsikt när det passar hans egna intressen. Samarbetet med Lipponen i dennes två regeringar löpte i stort sett bra, då de två tämligen tvära personligheterna ändå uppskattade varandras goda sidor och bägge strävade mot ett fördjupat europeiskt samarbete. Ett framgångsrikt tvångsäktenskap, anser författaren.

Privatlivet
Uimonen är noga med att ge exakta datum för händelserna i boken. Niinistös stenhårda grepp om samlingspartiet förefaller något överbetonat. Relationerna mellan honom och Katainen verkar inte vara de varmaste.
Niinistös första fru Marja-Leena dog tragiskt i en bilolycka och själv var han tillsammans med sina två söner nära att drunkna under en tsunami i Thailand. Boken behandlar även med lätt hand Niinistös dambekanta efter olyckan samt givetvis den nuvarande 29 år yngre frun Jenni Haukio, tidningarnas sagoprinsessa. Bankåren utomlands är mera kortfattat behandlade.

Trots presidentens minskade politiska makt anser Uimonen att Niinistö i folkets ögon fortfarande har mycket prestige och uppskattning. Niinistö har förhållit sig positiv till ett medlemskap i Nato, vilket Uimonen anser att kostade honom en hel del röster vid presidentvalet år 2006, då Tarja Halonen omvaldes. Läsaren får en bred och mycket läsvärd bild av en mångskiftande person.