Bland fuskare och terapeuter

Fuskaren som försvann

Per Naroskin

Förlag: Norstedts 2012, 380 sidor

I Per Naroskins debutroman är få saker vad de ser ut att vara. Handlingen kretsar kring Martin, en 50-årig psykoterapeut som oväntat tvingas flytta sin mottagning i Stockholm från ett perfekt läge vid Humlegården till en sjaskig tobaksaffär på Söder.
Sommarhettan är olidlig, och Martin upplever en alltmer tynande tillvaro som förmörkas av pinsamma tv-framträdanden och besvärliga konsultationer. Då kommer telefonsamtalet som kastar honom tio år tillbaka i tiden; en tid som han minns som både sin lyckligaste och olyckligaste i livet, innehållande ett svek han haft svårt att glömma.

Tredelad handling
Romanens handling är tredelad, där första delen utgör en introduktion till Martins liv både innanför och utanför terapirummets fyra väggar. Här presenteras en medelålders, ganska alldaglig och tämligen konservativ man som drabbats av sitt yrkes baksida – att överanalysera och djuptolka både sig själv och sin omgivning in i minsta detalj.
Förutom särbon Anneli och den vuxna sonen David förefaller Martin leva ett ganska ensamt liv där psykoanalytisk teori och praktik innehar huvudrollen.
Romanens andra del är berättelsens kärna dit första delen så småningom leder. Detta är en tillbakablick på tiden för tio år sedan, tiden då Martin utbildade sig från skolpsykolog till terapeut. Om första delen känns lite trög är andra delen allt annat än det. Här presenteras kurskompisarna Sofia och Danny, och den speciella vänskap som växer fram mellan de tre. Samtidigt banas också väg för det stora sveket som komma skall.
I tredje och sista delen knyts säcken ihop, dock inte utan lösa trådar som läsaren får ta itu med på egen hand.

Torr humor
Trots att delar av handlingen innehåller tragiska moment väger Martins torra humor upp det hela och skapar en välbehövd balans. Huvudpersonens överanalytiska egenskaper är förmodligen det som bidrar till de flesta skratten; inte minst då man som läsare försöker tolka något i historien på egen hand och på nästa sida överrumplas av en utförlig analys av situationen.
Man behöver ändå inte misströsta; helhetsbilden och slutet ger stort utrymme för egen tolkning, och frågan om vem som egentligen är fuskare förblir öppen.
Romanen innehåller stora mått av såväl psykologiska som filosofiska tankegångar, och den akademiska världen är alltid inom räckhåll. Det märks att författaren själv är psykolog och psykoterapeut.
Familjerelationer
Ett av romanens återkommande teman är relationen mellan fäder och deras barn. Martins relation till sin egen far ventileras flitigt genom tillbakablickar på barndomen, och förhållandet till sonen är visserligen bra men har inte alltid varit okomplicerat.
Denna tematik förstärks ytterligare av att Martins mest okonventionella patient konsulterar honom för att hon behöver hjälp med att förstå sin svårt sjuka far och vill försöka förstärka bandet till honom under hans sista tid.
På det hela taget är Fuskaren som försvann en mycket läsvärd debut. Möjligen är den något långsam i början, men så fort man fångat upp den röda tråden blir den en riktig bladvändare. Jag skulle gärna se en uppföljare.