Falsk idyll i Sandhamn

I stundens hetta

Viveca Sten

Förlag: Forum, 340 sidor

Viveca Sten har med sina kriminalromaner om Sandhamn etablerat sig på den svenska deckartoppen. De jordnära huvudpersonerna är lätta att fatta tycke för, likaså den idylliska med ack så förrädiska skärgårdsmiljön. Språket är som vanligt lättsamt och kapitlen är korta. Romanerna är sammanlänkade sinsemellan genom barndomsvännerna Nora Linde och Thomas Andreasson, vars personliga relationer ges ovanligt lite utrymme i den nya romanen I stundens hetta. Nora Linde, som i de övriga romanerna haft en framträdande roll framstår nu främst som en bifigur. Thomas Andreasson ges mera spelrum, men utöver hans insats som polis får läsaren ingen stor inblick i hans liv. I stället står rikemansbarn, tonårstrots och drogmissbruk i fokus.

Mardrömsmidsommar

Midsommarnatt i Sandhamn. Festande ungdomar, vita båtar och högljudd musik. Det mesta är som sig bör, tills en tonårspojke påträffas död. När kriminalinspektör Thomas Andreasson når platsen står det klart att det rör sig om mord, alternativt dråp, och att kokain finns med i spelet. När Thomas börjar nysta i fallet inser han att alla har en egen version av det inträffade, och att gränsen mellan offer och gärningsman är oklar.

Vid sidan av detta firar Nora Linde midsommar med sin nya pojkvän Jonas när hans fjortonåriga dotter Wilma försvinner under natten och inte svarar på sin mobil. Midsommarhelgen tar en skräckfylld vändning. Det centrala temat i boken är ungdomars drogmissbruk och vilka fatala konsekvenser det kan få för de inblandade. Rika och oengagerade föräldrar är också ett frekvent inslag. Sten skildrar ett aktuellt ämne, och hon gör det på ett väldigt naturtroget sätt.

De ungdomar som introduceras och som handlingen kretsar kring framstår som äkta individer med äkta problem.

Inte klockrent

Trots sitt aktuella tema lämnar vissa delar av handlingen en del att önska. Enligt mig är det tråkigt att de så kallade huvudkaraktärerna blir så åsidosatta. Deras liv har i tidigare böcker behandlats mer eller mindre parallellt med romanernas respektive huvudhandlingar, vilket bidragit till att såväl Nora som Thomas har varit lätta att tycka om och bilda sig en uppfattning om. I den här romanen framstår de som aningen platta.

Inte heller historiens upplösning känns helt klockren. Visst är den oväntad, men samtidigt lite krystad. Slutet lämnar mer frågor än svar, och Sten känns i det avseendet en bit från sin vanliga standard. Författaren antyder dock att följande bok kommer att innehålla en djupare inblick i huvudkaraktärernas liv, så tills vidare får vi hålla till godo. Helhetsintrycket av I stundens hetta var alltså tämligen mediokert. Boken var okej, men inte mycket mer än så. Jag hoppas på ett lyft när det är dags för nästa roman. Viveca Sten kan bättre än så här.