En förutsägbar fullträff
Albumet Making a sound är det givna och logiska steget vidare i Mikko Sipolas framgångssaga. Han är sin stil trogen hela vägen ut och tar det säkra före det osäkra över en finslipad och rockig ljudbild.
Skivbolag: Universal Music Group.
Medverkande musiker: Tuomo Borman (gitarr), Lasse Piirainen (piano), Teijo Jämsä (trummor), Ville Parkkonen (bakgrundssång), Aku Sinivalo och Pekko Haimi (keyboard, gitarr, olika slagverk, med mera).
Release: 13 juli 2012.
Trots att arbetet med albumet fortskridit snabbt finns det inget i slutresultatet som tyder på att det vore något hastverk. Men så handlar det ju också om ett gäng garvade rockmusiker som fått njuta av full uppbackning från skivbolaget Universal.
Ut från fabriken kommer elva känsloladdade låtar, exklusiva men skrivna av utomstående. Stuck inside my head är bekant från finalen i Voice of Finland och de övriga spåren följer i stora drag samma tema med kärleksrelationer.
Trots vissa variationer bjuder skivan på få överraskningar, och inget fel med det: syftet är ju att stilla just den hunger som uppstod då han vann tävlingen i våras.
Den som har gillat hans insatser hittills blir nog inte heller besviken på den första fullängdaren från den amerikanska rockens ambassadör. Snarare snackar vi om sensommarens soundtrack.
För andra kan den möjligtvis kännas som typisk, radiovänlig bakgrundsmusik.
Hjärtesmärta i fint format
Å ena sidan sticker ingen låt ut ordentligt, men å andra sidan består hela skivan av potentiella hits. Åtminstone Superman lär gå hem på bred front, men någon given första singel finns inte. Personligen tycker jag att lika uppgivna som hoppfulla Make a sound är mest genuin, vilket även sambandet till skivtiteln vittnar om.
Inslagen av tyngre rock finns med, men stannar vid små flirtar. Detta gäller bland annat mäktiga Put out the fire som det i dagarna släpps musikvideo till. Den skulle göra sig utmärkt på vilken större festivalspelning som helst.
Skivans mjukaste spår No stopping you är så söt och trallvänlig att man undrar varför låtskrivaren Eagle-Eye Cherry (!) släppte den i från sig.
Allra bäst kommer Mikko Sipolas röst ändå till sin rätta i smärtsamma The Knife. Och avslutande Beat the winter kan inspirera vem som helst då höstmörkret infaller.
Man kan inte säga att Mikko längre har någonting att bevisa, men visst vore det fint med en (på ett annat sätt) personligare skiva i framtiden, med musik och lyrik som har skrivit själv. För det lär han göra bra.
Eric Lindén, 19, åkte sommaren 1917 i väg på en expedition till Sibirien för att leta guld. Länge hade han tystnadsplikt om resan, som var en affärshemlighet. 
Det är gott att leva i Svartå och Pojo. Det tycker årets bybor som andas optimism trots vissa orosmoln vid horisonten.
