Sprakande show och djupt allvar på Raseborg

Teaterbåten (Show Boat) sägs vara världens första musikal och utspelar sig under 1890-talet. Den uruppfördes 1927 och baserar sig på romanen med samma namn av Edna Ferbers. Musiken är skriven av Jerome Kern och lyriken av Oscar Hammerstein II.
I torsdags var det premiär för Raseborgs sommarteaters version av berättelsen om människorna på och kring det flytande nöjespalatset Cotton Blossom.
Färden går längs med Mississippifloden och den musikaliska stommen utgår från sången Ol Man River – Den gamla floden som återkommer vid flera tillfällen under pjäsens gång. I scenen där hamnarbetaren Joe (Tommy Haakana) sjunger tillsammans med en ung arbetare (Felix Thomasson) får man riktigt gåshud av Haakanas djupa röst. Det är en av pjäsens riktigt berörande stunder. Det finns många av dem under pjäsens gång, ett annat exempel är när Joes fru Queenie (Katja Riski) sjunger ut sin smärta och oro.

Rasfrågor

Rasmotsättningar är ett av pjäsens teman och det blir riktigt dramatiskt när det visar sig förekomma ett blandäktenskap ombord på Cotton Blossom. Det är nämligen förbjudet för en vit man och en svart kvinna att ingå äktenskap i delstaten Mississippi. Paret är primadonnan Julie LaVerne (Annika Cleo Hultman) och Steve Baker (Peppe Krook).
Annika Cleo Hultman är en av pjäsens riktigt stora stjärnor i sin roll som Julie. Hennes sångröst bär långt och hon spelar rollen som den uppburna och så småningom fallande stjärnan på ett trovärdigt och berörande sätt. Det är fascinerande att se hur livet drabbar henne och hur hon växlar mellan att vara primadonna, systerlig och god vän till Magnolia, och slutligen försupen och avvisad.
Peppe Krook ska också ha en eloge för att klara alla sina roller med skadad fot. Alla de karaktärer han spelar (nybyggaren Job, Chicagobo, gangster och en överraskning) kräver mycket rörelse.
Musikalen var radikal för sin tid i och med att också afroamerikanska skådespelare fick ta plats på scenen i stora roller. I originaluppsättningen användes ordet nigger eller som här neger. Ordvalet har kritiserats men kan ses som ett sätt att spegla tiden och dess människosyn.

Stormande kärlek

Pjäsens stora kärlekshistoria utspelar sig mellan Gaylord Ravenal (Leif Wadenström) och Magnolia Hawks (Julia Högnabba). Båda två visar prov på stor talang gällande både sång och skådespel. Speciellt Julia Högnabba gör riktigt väl ifrån sig i den andra akten.
För pjäsens mest komiska inslag står paret Ellie May Chipley (Cassandra Lindholm) och Frank Schultz (Kim Snygg). Ellie är en komedienn med drömmar om seriöst skådespeleri och Frank försöker hålla henne på jorden och vinna hennes hjärta. Cassandra Lindholm balanserar hela tiden mellan att vara rolig och att överdriva för att tvinga fram det komiska, men hon lyckas hela tiden hålla balansen. Hon är rolig i sin bitterhet och senare högfärdighet.
Jennifer Karlsson i rollen som Miller plockade också många komiska poäng. Ständigt i vägen, och på fel plats vid fel tillfälle charmade hon in sig hos publiken.
Regissören Bobo Lundén har sett till att ge alla skådespelare synlighet, det handlar trots allt om över 40 personer. Också de allra yngsta får ta plats och gör det alldeles utmärkt. Pendlingen mellan lek och allvar fungerar väl och pjäsen stampar aldrig på stället.
En minnesvärd scen utspelar sig på krogen Trocadero där Dan Idman i rollen som nattklubbschef/regissör river i gång en sällan skådad show. Inför premiären lovade Bobo Lundén att det skulle kännas som när cirkusen kommer till byn och precis så kändes det.