Otrohet, pengar och gin tonic

Tuplakupla (Key for Two) är en pjäs skriven av John Chapman och Dave Freeman. Svartå slotts sommarteater är den första professionella teatern i Finland att sätta upp pjäsen. Sommarteatern är inne på sin åttonde säsong och har tillsammans med producenten Jarna Jalava-Keskinen bildat produktionsbolaget Culture House Finland.
Tuplakupla är något så ovanligt som en traditionell fars med kvinnor i de bärande rollerna. Det är de som driver historien framåt medan männen mest ramlar in och bidrar till besvärligheter.
Harriet (Satu Silvo) är frånskild och bor ensam i en fin lägenhet. Hennes två gifta älskare Kari (Reidar Palmgren) och Anders (Sixten Lundberg) finansierar hennes leverne utan att de vet om varandras existens. Det här kräver naturligtvis ett välplanerat schema.
Problemen uppstår när Harriets goda vän Anne (Anna Vihanto) oväntat dyker upp och berättar att hennes äktenskap med Roope (Juha Svahn) är över. Nu sätter dörrflängandet i gång och det krävs allt mer invecklade lögner när Kari och Anders plötsligt befinner sig i Harriets hem samtidigt.
Det kräver stor uppfinningsrikedom av de båda vännerna för att männen inte ska få reda på att de båda två delar säng med Harriet. Än värre blir det när Annes suput till man, Roope, dyker upp. Lyckligtvis är han så full att det mesta går honom förbi. Annat är det när Karis fru Maire (Ami Aspelund) kommer för att besöka sin man på det "privata sjukhemmet" där han blivit inlagd på grund av att han skadat sin fot.

Sympatiska kvinnoroller

Satu Silvo är helt klart pjäsens stora stjärna när hon med hjälp av både sin list och sin fysik försöker få sitt liv att fungera enligt det uppgjorda schemat. Trots att hon spelar den typiska rollen av förförerskan och älskarinnan blir hon aldrig osympatisk. Harriet är både kvicktänkt och rolig. Anna Vihanto är hennes backup i form av Anne som vacklar mellan att vara Harriets hjälp och stöd samtidigt som hon börjar intressera sig för Kari. Anna Vihanto lyckas bolla mellan rollerna som den goda vännen och som en intagande kvinna med en egen agenda. Trots att det är fråga om typiska kvinnoroller har regissören Jouko Keskinen ändå inte helt trampat i fällan. Harriet och Annes roller går aldrig helt över styr så att de blir typiskt osympatiska mansslukerskor. Några moraliska pekpinnar förekommer inte heller.

Klantiga karlar

Kari och Anders är så olika varandra man kan bli när det gäller utseende och karriärval. Kari är affärsman och Anders fiskare (men han äger flera trålare så någon fattig fiskare är han inte). Porträtteringen av männen i pjäsen överraskar inte. De är, liksom kvinnorna, rätt så sympatiska trots sina fel och brister. Reidar Palmgren spelar Kari som först ger en bild av att vara en självsäker man med koll på situationen innan han visar sig vara rätt så mesig och lat. Han gör sig bättre som ynklig än som företagspamp. Sixten Lundbergs Anders är en fryntlig typ, något klumpig på ett charmigt sätt och finlandssvensk. Vilket han låter förstå genom ett par korta repliker på svenska.
Ilkka Korhonen har lyckats översätta det engelska manuset så att det passar dagens finska. Anders försöker "karpata" och Harriet hon behöver allt som oftast "skarpata". Just skärpa sig borde skådespelarna ha gjort under premiären när sufflösen fick rycka in tre gånger och det så pass ljudligt att det hördes ända upp till de övre raderna. Hoppas att replikerna sitter bättre när premiärnerverna lugnat sig.