Konst, mat och liv i förening

När Anna Bergenström var åtta år gammal bodde hon under ett års tid hon sin mormor i Skåne.

– Det var bara hönorna, mormor och jag i trädgården, säger hon.

Nu, över sextio år senare, tränger ett synminne fram. Det är åsynen av Reine Cloude-plommonen i mormors skafferi där det också hängde en torkad löpmage i taket.

Plommonen är hermetiskt inkokta i stora glasburkar och de står där i stiliga rader. Vid högtidliga tillfällen bjuder matprofessorn Anna Bergenström ännu i dag sina gäster på samma delikatess. Som tillbehör serverar hon tjock, lösvispad grädde. Hennes berättelser triggar snabbt i gång alla smak- och doftreceptorer.

Berättelsen ligger som grund för det som senare skulle komma att gestalta den lilla flickans liv. År 2002 tilldelades hon professorstitel av regeringen för sina insatser för matkulturen i Sverige. En titel som tidigare endast innehafts av Tore Wretman. Klassikern Annas mat har följts av många nya inspirerande alster och gjort henne till en mycket populär kokboksförfattare.

– Jag är inte utbildad kock, och det var glädjande att man ville uppmärksamma den vanliga familjens matkultur. I Sverige kan vi i dag tala om matkultur på ett högre plan. När jag var ung var det inte riktigt fint att erkänna att maten har en stor kulturell betydelse för välbefinnandet och familjelivet. Man talade hellre om kost än om god mat och matkultur.

Konsten inspirerar

För Anna Bergenström är mat en skapande företeelse och nya maträtter föds ofta utifrån den inspiration hon hämtar från andra närliggande områden där kreativiteten står i centrum. Det kan vara jazz eller ett klassiskt stycke av Bach eller varför inte Queen som plötsligt frammanar doftminnen och bilder. Som en konstnär närmar sig sitt staffli, närmar sig Anna Bergenström köket, sin spis. Och en nyfödd maträtt ser dagens ljus. Andra gånger är det kanske en litterär text som blir startskottet, eller synen av en tallrik som någon annan konstnär format. Eller så bildkonsten.

– Konstnären Henri Matisse är min stora inspiratör, hans interiörer är ofta fyllda av mat och dukade bord. Jag äger säkert en hyllmeter av hans böcker vid det här laget, och mycket av det jag gör föds utifrån de här bilderna. Även upplevelser från resor inspirerar mig.

Genom Anna Bergenströms böcker och i samtalet tränger sig en stark underström av kravlös kärlek fram. Den flödande strömmen låter sig inte tämjas in i en viss fåra, men den hittar sitt botten i de egna släkttraditionerna och kulturyttringar från jordens olika hörn.

Den Medelhavsinspirerade kosten går som en röd tråd genom böckerna, men det är inte en efterkonstruktion för att hänga med i den allmänna trenden. Anna Bergenströms farmor bodde många år i Frankrike och hennes provencalska matlagningstradition kom att utgöra ett skikt, vid sidan om Skåne-mormoderns svenska matkulturskatt, också hon en anlitad matskribent på sin tid.

Under senare år har samarbetet med dottern Fanny Bergenström som fotograferat matbilderna och interiörerna i böckerna, kommit att involvera ytterligare ett generationsskikt.

– Det är underbart att samarbeta med Fanny. Dels tillhör hon en annan generation och bidrar med sitt synsätt på maten. Hon har även rest mycket i Sydostasien och Sydamerika och hämtat influenser därifrån.

Skapande kraft

Eftersom mat är en skapande företeelse, är också Anna Bergenströms agerande i köket, fritt från krav och regler. Det är musik, dans, bilder och ord, men framför allt är det liv.

Liv som får förändras, på grund av att livet självt förändras. De olika skikten tål att ruskas om.

– I framtiden kommer vi säkert också att tillreda wallenbergare och kåldomar, men kanske gör vi det med en modern anpassning som hör ihop med den tid vi lever i just då.

Anna Bergenström skyggar inte för det slitna och nötta. Hon tackar bestämt nej, när porslinsföretag vill erbjuda henne kärl för fotografering.

– Det måste finnas en själ i sakerna, hellre ett avgnagt skärbräde och en välanvänd sked än något nytt. Jag vill också se maten i ett sammanhang, hellre interiörer än bara en närbild på en maträtt, säger hon.

Kravfyllt i dag

I dag i mogen ålder kan Anna Bergenström glädja sig över ett lite rymligare kök som har två separata arbetsytor, och till och med en mikrougn.

– Tidigare hade jag ett kök på endast åtta kvadratmeter. Det är i det köket som nästan alla våra maträtter tillretts och fotograferats.

Trenden i dag går i motsatt riktning och inredningsmagasinen fylls av stora välutrustade kök som i många fall står oanvända.

– Det är lite sorgligt, säger Anna Bergenström. Det bygger på att man har en dröm, men sedan orkar man kanske inte med kravet. Jag skulle önska att många fler fick upp ögonen för hur enkelt ett långkok faktiskt kan göras och plötsligt har man mat som räcker för flera dagar.

Anna Bergenström blickar något avundsjukt tillbaka på 1950-talet och de möjligheter som marknaden erbjöd hennes egen mamma. Då kunde de svenska husmödrarna köpa högkvalitativa halvfabrikat och gourmetmat som smakade enligt konstens alla regler och gjorde skäl för sina namn.

– Findus hade underbar Tupp i vin och fantastiskt god hummersoppa. I dag innehåller färdig fisksoppa knappt någon fisk alls. Jag hoppas det här kunde komma tillbaka igen.

Anna Bergenström riktar en uppmaning till alla moderna människor.

– Om ni har barn, låt dem vara med i köket. Det ger dem dofter och minnen för livet.