Hon synliggör teatermusiken

En av nyheterna i årets pjäs på Raseborg, Mio, min Mio, är att musikerna syns hela tiden, rör sig över scenen med sina akustiska instrument och är delaktiga i pjäsen.

– Det kräver att man har självdisciplin på ett annat sätt, samtidigt som det är enklare att vara inne i pjäsen. Man ser publikens reaktioner direkt. Då är det lättare att spela bra och man får bättre känsla, säger kapellmästare Lotta Ahlbeck.

Tanken är att publiken samtidigt med teatern får ta del av en spelning då orkestern inte göms in någonstans.
Ahlbeck har tillsammans med de andra musikerna arrangerat största delen av musiken som är teateranpassad finsk-ugrisk folkmusik.

Orkesterns, eller bandets, illa dolda agenda är att bekämpa missuppfattningen att folkmusik vore tråkigt. Alla som sett årets pjäs kan säkert intyga att det inte saknas attityd i musiken.
–  Man måste göra teatermusik av det. Man kan inte bara spela folkmusik och hoppas på det bästa. Hellre till och med dålig musik som passar teatern än tvärtom, säger Ahlbeck.

Att hon i år fick axla ansvaret för orkestern beskriver hon delvis som en slump.
– De behövde en kapellmästare och det här året speciellt någon folkmusikkännare, och måste jag väl säga att jag har blivit, säger Ahlbeck som i höst inleder hon sitt fjärde år vid Sibeliusakademien i Helsingfors.



Läs hela intervjun i dagens VN/eVN.