Oro. Ljuba Konikoff (Mariatta Sariola) från S:t Petersburg trivs i Hangö på de ryska judarnas emigranthotell, men är orolig över sin son som inte ännu kommit. Foto: Johan Kvarnström (Klicka på bilden för att öppna bildspelet och se bilderna i rätt format.)

Dagen innan den stora resan

I emigranternas avfärdsort Hangö i början av 1900-talet är det som att leva med ena foten i Amerika, med både drömmar och ovisshet. En dramatiserad guidning levandegör detta.

Vi är många som har kommit med tåget. Det anländer varje fredag klockan 15 och är fyllt med människor från hela landet, på väg på en betydligt längre resa.
Båten lägger ut följande dag och innan det finns det en del att stå i innan dess.

Lyckligtvis erbjuder emigranthotellet inkvartering för flera hundra personer. För några år sedan hade vi varit tvungna att spendera natten på stadens gator.

Allt verkar ordentlig organiserat nu då det förflutit drygt tio år sedan 1891 då Finska ångfartygs aktiebolag (FÅA) började med regelbunden veckotrafik härifrån; via Köpenhamn till Hull och därifrån vidare över Atlanten med oceanångare.
Om två veckor är vi i Amerika, om allt går bra.


Mycket folk i staden

FÅA:s vaktmästarinna Aina Selroos (Marketta Wall), är överraskad över hur stor skara vi utgör och leder oss till hotellet och emigrantkontoret på Boulevarden 15.
Där möter vi en blivande emigrant som anlänt tidigare. Selma Lehtinen (Tarja Kvarnström) från Finby skall åka med sin dotter till Amerika där hennes make redan befinner sig.

– Morgonkaffet var gott här. Har ni köpt biljett redan? Jag har mitt i ordning nu. Det var bra att jag kunde läsa och skriva, det var inte alla som kunde det.
– Det verkar kunna bli trångt på båten. Den skall ta 170 personer i gången, men jag har hört att de tar ombord 700 nu.

Fru Lehtinen har fått sin biljett av maken i Amerika. En del av oss är på väg för att återförenas med familjen, andra för att åka i förväg och jobba in pengar på samma sätt som hennes man.
Här har man som dräng fått jobba ungefär tre månader för att ha råd med resan.

Det är spännande och känslorna spretar åt olika håll. Drömmen är en risk och vi kan inte veta hur det kommer att gå.



Läs fortsättningen i dagens VN/eVN.