Påskfastan pop medan påskhäxorna blir färre

I helgen är det igen dags för en av våra mest älskade högtider, påsken. Från att ha varit en djupt religiös helg har påsken i dag blivit en kravlös högtid som främst förknippas med ledighet.

– Påsken ses framför allt som en kravlös högtid då man får göra vad man vill. Folk är hemma, reser bort, har släktbjudningar, sover eller städar skåpen, säger Anne Bergman, arkivarie vid Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv.

På 1970-talet ansågs det fortfarande vara opassande att storstäda på långfredagen. Restaurangerna och biograferna höll stängt, tevehallåorna bar svarta kläder och programmen handlade om allvarliga teman. Sedan 1980-talet har den mörka och dystra stämningen som tidigare präglat påsken försvunnit.

Trots att påsken är en stor kyrkhelg är många finländare inte medvetna om att påsken är en kyrklig högtid, säger Bergman. Däremot har påskfastan blivit en sak som också de som inte är särskilt aktiva inom kyrkan gärna tar till sig. Ekofastan, där finländarna uppmuntras till att tänka över sin livsstil, är en synlig kampanj som den lutherska kyrkan, Finlands Miljöcentral och Ekumeniska rådet driver tillsammans.
– Fastetiden före påsk har fått en ny aktualitet för många människor. I dag behöver fasta inte innebära att avstå från maten, utan att inte äta så mycket godis, att konsumera mindre eller röra på sig mera.


Ingen matlagningsstress

På påsken finns det inga krav på att tillreda stora mängder mat enligt mormors recept, såsom på julen. Tvärtom äter man det man tycker är gott, kanske alldeles vardaglig mat. För memma, lamm och ägg kan man ju inte leva på hela helgen.
– På 1960-talet blev kyckling typisk påskmat, men det anses inte vara festmat längre. På 1970-talet blev lamm populärt, men det har aldrig funnits någon egentlig påskmat, säger Bergman.

Memman kommer från sydvästra Finland och var länge en tradition bara bland finsktalande finländare. På 1700-1800-talen började man äta memma också i svenskbygderna. Men det var först på 1930-talet, då memman började saluföras som nationell påskrätt, som den blev känd i hela landet.
– I till exempel Vasatrakten började man äta memma först från och med början av 1900-talet, säger Bergman.


Tiggeriet

Medan man tidigare rustade upp med mängder godis i beredskap för invasionen av påskhäxor på påskaftonen har häxorna i dag blivit en rar syn på gatorna.
– Påskhäxorna hade sin storhetstid på 1970-talet. Nu har häxorna fått konkurrens av Halloween. Att pojkarna ska vara med har fört in nya utklädningselement, i stället för häxor ser man Harry Potter-hattar, trollkarlar och slängkappor.

Också det individualiserade samhället och det faktum att det inte längre är en självklarhet att man känner sina grannar har mattat av traditionen.
– Man tycker inte längre att det passar sig att ringa på främmande folks dörrar. Också tiggeriet har kommit in i gatubilden och många föräldrar vill inte skicka ut sina barn och tigga. Traditionen att gå påskhäxa har hållit på i femtio-sextio år och det är inte säkert att det lever kvar i den här formen.