Konstnären Johanna Adebäck på spaning i Ekenäs

För ungefär en månad sedan anlände artist in residence-konstnären Johanna Adebäck till Ekenäs från Göteborg. Tanken är att hon i egenskap av gästkonstnär för projektet Pro Artibus AIR (se VN 28.2) skall vistas i staden under två månader.
– Jag är intresserad av individens relation till hennes fysiska verklighet och sammanhang. Hur påverkar det varandra? De kan både begränsa och erbjuda individen möjligheter, säger hon.

Ålar i staden

Ofta är det arkitekten och planerarens tankar som synliggörs när en stadsbild presenteras. Johanna Adebäck är mer intresserad av användaren. Till sin hjälp har hon olika konstnärliga redskap och uttrycksformer som kartbilder, filmer, fotografier, men hon skyggar inte heller för att använda sin egen kropp som redskap i sammanhanget.

– Min kropp fungerar som måttstock. Om en vuxen människa till exempel ålar omkring på en offentlig plats så väcker det reaktioner. Vad är tillåtet och inte tillåtet? Det handlar om hur man normativt rör sig.
I dylika fysiska experiment med tillhörande dokumentationer har Johanna Adebäck sällan mött på aggressiva reaktioner, snarare människor som ställt sig undrande till situationen.
– En typisk reaktion bland svenskar är att man koncentrerar sig väldigt starkt på att inte titta. Oftast är det barn som börjar ifrågasätta det som händer.

Olika kartor

Johanna Adebäck gör också mycket annat än ålar omkring på offentliga platser. I ett projekt åkte hon runt och dokumenterade alla återvändsgränder i en stad och presenterade dem sedan som vykort under den fascinerade engelska benämningen "Dead ends" (Döda slut).
Hon är en konstnär som har en stark passion för olika typer av kartor. I residensbostaden ligger slitna historiska kartor över Ekenäs utbredda på golven. De visar en bild av verkligheten. Sedan finns också de individuella kartbilderna som varje individ har i sitt eget huvud. De i sin tur skiljer sig från turistbyråns kartor.

Bankomater

Johanna Adebäck breder ut en turistkarta över Ekenäs som tagits fram i samarbete med ortens företagare.
– De fyra viktigaste angivna platserna är fyra Otto-bankomater. Det sticker faktiskt ut ganska kraftigt.
Johanna vill förtydliga att hon inte är här för att kritisera något. Det är självklart att avsändaren avspeglar sig när man gör sin karta. I det här fallet har kanske finansiärernas roll spelade in.
Ser man till turistbyråer så har de överlag ett helt annat uppdrag än att avbilda en exakt bild av verkligheten. Vill man skapa en stads varumärke måste budskapet ofta vara enkelt och onyanserat för att slå i genom.
– Konstnären är fri från ekonomiska intressen. Det är fascinerande att se vad man då kan hitta på. Alla delar vi samma plats, men genom att byta perspektiv så kan vi hitta nya möjligheter, säger hon.

Fågelholkar

Som ett första led i det konstnärliga projektet kommer Johanna Adebäck att dela ut en uppsättning engångskameror till ungdomar, och i ett senare skede även till andra åldersgrupper. Tanken är att de skall få dokumentera sitt Ekenäs och även gör sin egen stadskarta. Målsättningen är att det skall utmynna i en utställning under våren.
Johanna Adebäck kommer också den här veckan att inleda ett samarbete med två barngrupper på Rasebo daghem. Tanken är att barnen på olika sätt skall få gestalta sin kartbild av staden.
Vilken bild har konstnären hittills fått av Ekenäs?
– Det är en vänlig stad. I centrum vimlar det av frisörsalonger och så finns här väldigt många fågelholkar i staden.
Historien gör sig ständigt påmind.
– För mig som kommer från Sverige är det en helt ny sak att ha en historia som är baserad på krig. Människor har berättat för mig om landets största massgrav. I stadsbilden finns det inslag av den militära utbildningen som pågår i Dragsvik.

Loggbok och hundar

En annan sak som överraskat är mängden hundar.
– Men det kan bero på att jag är här på vintern och de som måste gå ut är just hundägarna. Kanske hade den bilden inte varit så tydlig om jag kommit på sommaren.
Just vintervistelsen är något som många beklagat.
– Många har sagt att det är så synd att jag är här nu och inte på sommaren. Jag tror i stället att det kan ge mitt projekt mycket att vara här under en låghierarkisk tid, säger Johanna.
Dagligen gör hon observationer över staden som hon skriver ner i sin loggbok. Tanken är att hon en dag skall presentera materialet i någon form.

Johanna Adebäck bloggar på adressen blogg.vastranyland.fi/stadenochkonsten/