Ett år av överraskningar

Under hösten gick mycket energi åt till att jobba med gruppdynamiken för årets studerande vid teaterlinjen. Att arbeta tätt intill andra människor ställer krav på varandet.
– I en liten grupp är det inte möjligt att ha en massa hemligheter för varandra. Det märks genast om någon är på dåligt humör eller frånvarande, säger någon av eleverna.
En enkel handuppräkning visar att majoriteten av ungdomarna ändå har planer på att fortsätta förkovra sig inom branschen.

Ben och armar

Jämfört med gymnasiestudierna har skillnaden varit överraskande stor.
– Lika stor skillnad som mellan vitt och svart, som någon uttrycker det.
Året har bjudit på ett helt nytt arbetssätt där den egna kroppen stått i fokus.
– Det som förut bara var armar och ben har blivit en meningsfull helhet. I gymnasiet behövde man ungefär bara en hand som kunde skriva studentskrivningarna. Det har lett till att jag har börjat ta hand om min kropp på ett helt nytt sätt, säger Alexandra Gustafsson.
– Vår kropp är vårt arbetsredskap, fyller någon annan i.

Bisarr pjäs

Det är knappt en vecka kvar till premiären av pjäsen I väntan på Godot (Samuel Beckett) och ännu kan mycket hända på scenen.
– Jag vet av erfarenhet att så sent som några dagar före premiären så kan det falla på plats för en enskild elev. Det betyder sedan mycket för de andra och för helheten, säger regissören och läraren Åsa Salvesen.
Men det handlar inte om hokus pokus.
– Ingenting kommer gratis. Det handlar om att jobba utifrån en medveten metodik och pusha skådespelarna ändå till gränserna.
I väntan på Godot är en bisarr pjäs, men formmässigt är den mycket enkelt utformad. Textförfattaren har inte gett regissören särdeles många anvisningar att jobba med.
– Det enda som uttalats är att det är kväll, att där finns en landsväg och ett träd, säger Åsa Salvesen.

Premiären är den 6 mars klockan 19 på Tryckeriteatern