Dans på Maret och sedan bröllop

Under sextio- och sjuttiotalet var inflyttningen till Hangö stor. Många unga från hela landet fick arbete på någon av de nya fabrikerna som till exempel Hyvon, Helkama och Kone. Kärleken spirade och ungdomslivet blomstrade.
– Här fanns en stark ungdomskultur. Brankkis och Maret hörde till några av de platser där ungdomarna träffades. Många gick ut och dansade flera gånger i veckan, säger museichef Marketta Wall.

Enkelt bröllop
Det gick som det brukade gå. Kärleken började spira och snart stod bröllopet för dörren.
– Själva bröllopet var ofta litet. Oftast var det bara en vigsel i sakristian i närvaro av två vittnen, säger Marketta Wall.
En del valde att fira tilldragelsen efteråt. På utställningen Bröllopsbilder från Raimo Kuittinens skyltfönster som öppnar på lördag i Hangö museum finns ett gammalt kvitto som visar ett specifikt brudpar som valde att tillbringa bröllopsnatten på Hotell Regatta. Rummet kostade 38 mark och kaffe 8 mark.

Nejlikan populär
Utställningen består i huvudsak av 150 bröllopsfotografier, svartvita och bleknade färgfotografier. De härstammar alla från fotografen Raimo Kuittinens dödsbo. Donationen består av tusentals bilder. Det är endast de bilder som bestod av färdiga förstoringar som museet valt att ställa ut. Alla brudpar är identifierade förutom två stycken.
– Vi hoppas att vi under utställningens gång ska kunna få fram namnen också på dem, säger Marketta Wall.
Utställningen synliggör tydligt de modeväxlingar som skett när det gäller speciellt brudens utstyrsel. Många hade bubbliga stora uppsatta frisyrer i äkta Farah Diba-stil. Några brudar bar spetsliknande huvor, medan andra valde silverkronor som var vanligt på 1960-talet. Brudbuketterna bestod självfallet av röda rosor, men även prästkragar förekom. Nejlikan som är mer sällsynt i dag prydde många brudars buketter. Rent generellt känns brudparen avslappnade och äkta, även om de allra flesta fotografier förstås är mycket traditionella.

Mycket nostalgi
Utställningen innehåller även en liten del annan rekvisita som komplement till tematiken. Bland dem finns några brudklänningar från samma tidsperiod. Klänningen från sjuttiotalet är vit med silverglittrande mönster och fluffiga skinnmanschetter. Glam och glamour, men för det mesta ger klänningarna på fotografierna ett återhållsamt intryck. Hud visas sparsamt.
Utställningen kompletteras av en samling LP-skivor som en samlare från Hangö lånat till utställningen.
Inte minst för den som har anknytning till Hangö torde nostalgifaktorn vara hög. Själv kan jag snabbt identifiera några brudpar som jag sett tidigare då de hängde på väggarna i mina lekkamraters hus. Deras på den tiden fruktansvärt gamla föräldrar betraktar mig nu med oskuldsfulla obegripligt barnsliga blickar.