Tre raka på dragspel

Glen Qvarnström har haft bråda dagar. De har gått helt i musikens tecken. Han har nyss återvänt från en fyra dagars turné i Ransäter, Sverige där han uppträdde tillsammans med Johan Toivari och Tom Gottberg i The Polka Kings, men också uppträdde solo.

Före det var han fyra dagar i Kaustby, folkmusikens hjärta, där han för andra året i rad har ombetts uppträda.
Men det riktigt stora just nu är att han gjort sitt hat trick, det vill säga korats till mästare tre gånger i följd på landets största dragspelsfestival Sata-Häme Soi.

Enda finlandssvensken
Sata-Häme Soi är just så finskt som det låter. Något svenskt namn har festivalen inte.
Dragspelsmusiken är stor i Finland, inte bara på folklig nivå utan också med ypperliga lärare i Sibelius-Akademin, musiklinjer på yrkeshögskolenivå och musikinstitut. Enligt Glen är nivån högre och intresset större inom folkmusiken på finskt än finlandssvenskt håll.
– Jag är den enda finlandsvensken som vunnit finskt mästerskap i dragspel, det känns fantastiskt fint, säger han och medger att mästerskapen och all positiv respons han fått att erkända musiker gett honom en ny tro på spelandet.

Paus och disciplin
I och för sig upptäckte han redan före det första mästerskapet att hans spelande nått en helt ny nivå. Det var när han efter en tids paus återgick till musiken, och började träna 4-5 timmar varje dag i ett halvt års tid.
– Jag märkte att nu börjar det funka på allvar. Så egentligen var jag inte överraskad att det gick så bra, jag visste att de övriga nog skulle få spela om de ska bli bättre. Men ändå. Nu har jag fått det bekräftat.
– Alla låtarna som jag vunnit med har jag själv komponerat.
Olika klasser ingår i tävlingen. Qvarnström har deltagit i veteranklassen för lite äldre deltagare medan de unga förmågorna vaskas fram i Kultainen Harmonikka-tävlingen.
– I år fick jag förslag från arrangörerna att delta i den allmänna klassen – detta för att det inte är så roligt för andra deltagare om någon är överlägsen och man på förhand kan gissa hur det går. Men jag ville ha tre raka segrar.
Ingen profet i egen by
Glen Qvarnström har rötterna i Pojo, men bor i Esbo. Tidigare har han i åratal bott och verkat dels i Helsingfors och dels utomlands i Estland och Thailand.
Resorna utomlands var ett svar på äventyraren i honom som ville se något annat än hemlandet.
Och även om banden till Pojotrakten och Västnyland är stark, har han också märkt sanningshalten i uttrycket "Ingen är profet i egen by".
Hans upplevelse är att folk egentligen inte lyssnar särskilt bra på musiker från den egna trakten utan reflekterar närmast i termer av "där står han och spelar".

Trött på dansmusik
Också det faktum att han länge uppträdde med dansmusik kan bidra till att han blivit satt i ett fack, och att endast personer med större insikter i dragspelsmusik ser hans utveckling som musiker.
– Dansmusik spelar jag inte mera, det har jag gjort tillräckligt. Det blev slentrian och gav inget längre, säger Glen Qvarnström och berättar att det var tillsammans med sin far och bror han som mycket ung började uppträda med Yngve Qvarnströms orkester.
Hos sin farbror inspirerades han till dragspelsmusiken av Niilo Lindström från Åminnefors – en riktig dragspelsvirtuos.

Viktiga lärare
I Lojo musikinstitut, där han började som 16-åring, fick han gott stöd av lärarna som framhöll hans talang i dragspel. Lärarna Lasse Pihlajamaa, Matti Rantanen och Heidi Velamo är alla från Sibelius-Akademin.
– Flera år spelade jag också privat för Lasse Pihlajamaa på Lövö i Helsingfors.
I vuxen ålder har bland annat vistelserna i Thailand, där han bland annat tränat kickboxing, bidragit till en genomgående förändring i attityder. Han fick motivation att ta sig ur cirklar där han känt sig låst.
– Det handlar bland annat om disciplin. Jag fattade hur mycket människan kan ta ut av sig själv.

Även jazz och blues
Glen Qvarnström säger att han också hittat ett helt nytt sätt att spela. Vilka låtar som helst kan spelas på dragspel, säger han och ger exempel på Deep Purple.
Han spelar ändå inte så experimentellt att melodierna försvinner. Vals, polka och jenka ingår i repertoaren, i form av krävande stycken. Men också schlager, jazz och blues.
– Det är traditionellt på det sättet att man känner igen låtarna. Men man kan höra min personliga stil.