Mikko Sipola tar karriären ett steg vidare

Trots att han är på allas läppar, syns överallt och svänger in på parkeringsplatsen med sin bil med klistermärken som minsann visar vem som anländer, är det en morgontrött kille med fötterna på jorden som stiger ut, tänder en cigarill och hälsar.

"Hej, jag heter Mikko."

Ja, jag vet, precis som resten av landet.

Du sliter väl inte ut dig?

– Nej, i ett skede var det lite hektiskt, men nu är jag bara trött. Det blev sen bandövning i går.

Det aktuella bandet som han har med sig på skivan och kommande gigs är gamla bekanta, vilket underlättat arbetet. Och han är nöjd med skivan han håller i handen.

– Jo, den är ganska nära min vision av hur den skulle bli. Det hade varit roligt att skriva egna låtar till skivan, men det fanns inte tid och det jag hade skrivit tidigare passade inte för någon helhet.

Fortsättning följer

Han hörde igenom 400 låtar och valde ut tolv. Elva finns nu på skiva, den tolfte blev några timmar försenad från mastringen, vilket säger en hel del om tidspressen. Men den förlorade låten återkommer som exklusiv bonuslåt på Spotify.

Kommer den tajta tidtabellen sig av att ni vill smida medan järnet är varmt?

– Ja, vi vill ha ut skivan medan saker och ting händer, medan hypen håller i sig.

Blir det av att ge ut låtar som du skrivit själv i framtiden?

– Det är planen. Om den här plattan säljer någorlunda och det finns möjlighet att spela in en till. Vi har bestämt att inte ta paus efter skivreleasen utan börjar på nästa direkt.

Men det finns en skillnad: denna gång skall det få ta tid. Allt skall spelas in i lugn och ro och låtmaterialet till största delen bestå av helt egen musik och lyrik.

Men hur viktigt är det, för någon som varit trubadur och spelat i coverband i många år?

– Att vara trubadur på heltid tar lite bort lusten att skriva eget. Man går lite i fällan och hittar inte orsak att skriva eget. Man har ju gigs så allting funkar tänker man. Och det gick ju bra för mig i sju år, men att spela covers hela tiden tär på kreativiteten. Det blir för mycket som går på bara rutin. Men nog tror jag att det man skriver själv finns i en på ett annat sätt.

Olika inramningar

I sin nuvarande livssituation kommer han att ha en del lediga dagar i veckan och är säker på att få den tid som behövs för skapande.

Men missförstå inte; Mikko Sipola gillar att greppa en akustisk gitarr och sjunga rockklassiker på Santa fes nedre våning.

Det gjorde han senast på söndagen.

– Jag körde låtar som jag inte spelat på länge och fick ut mycket av det. Det behöver inte alltid vara ett stort ståhej bara man får rätt stämning med människorna på plats. På söndagen kom publiken faktiskt för att lyssna på musiken.

Hur förhåller du dig till låtar som är bara dina men som andra skrivit?

– När man läst igenom texten, hört demon, fastnat för den och arrangerat om låten så relaterar man nog, åtminstone om man har en del livserfarenhet så har man nog känt detsamma, säger Sipola som i morgon firar skivsläppet med en kvällskonsert i Ekenäs på Santa fes innergård.

– Jag är på plats från klockan 18 och signerar alla skivor som säljs där.

Se där en man som tänker på fansen. Egentligen skulle han också för enkelhetens skull hålla giget inomhus på övre våningen, men han vågar inte riskera att någon inte får plats.

Man behöver inte heller låta sig skrämmas av eventuellt regnväder. Rymliga tält skall resas och Mikko tänker satsa hårt på att ta med publiken på en ny rockig resa.

Läs recensionen av Mikko Sipolas nya skiva här.