Fabriker har alltid fascinerat Stina Lindholm

Stina Lindholm är en av de konstnärer och formgivare som deltar i Pro Artibus stora utställning Home sweet Home.
"Funktionell form för hem och trådgård" är uttrycket som används för att beskriva hennes produkter som omfattar allt från bänkar, bord och planteringskärl till trädgårds- eller bordsprydnader och ljusstakar.
De tillverkas i hennes företag Skulpturfabriken på Gotlandsgården, där hon slog sig ner med sin familj efter att ha studerat och bott i Stockholm.
Men det var i Ekenäs allting började. Där föddes hon 1957 och gick i skola, med undantag för en period i Hangö där pappan var stadsbyggnadsmästare.
Kontakten till Ekenäs har aldrig brutits. Den var ännu livligare så länge modern var vid liv, men fortfarande finns en bror med familj i den gamla uppväxtstaden. Likaså minnen – och vänner och bekanta. 

Man gjorde mycket

Stina tecknade och målade redan som liten.
– Hemma hos oss var det naturligt att man hela tiden gjorde någonting med händerna. Man stickade, virkade, syltade och snickrade.
I unga år hade hon klart för sig att hon vill jobba med något kreativt. På den tiden var den kreativa branschen inte så uppdelad i olika möjligheter och inriktningar.
– Det enda man kände till var konstnär. Därför sökte jag till målarskolan i Stockholm när min mamma hade flyttat dit.
Att få lära sig olika material och metoder gav mersmak. Stina sökte och kom in i Konstfack där hon studerande under fem givande år från 1983 framåt. På 1990-talet byggde hon ytterligare ut sin yrkeskunskap med studier vid Tessinsskolan (väg- och brobyggnadskonst).  
Inom hennes arbetsområden ingår också gestaltning av privata trädgårdar, rondeller, utsmyckningar och skulpturinstallationer.

Stram enkelhet

Förutom produktdesign gör Stina även rumsliga gestaltningar, installationer och skulpturer. Hon talar för stram enkelhet och ett säkert formuttryck. Materialen är oftast betong och sten som kombinerats med andra naturmaterial.
Skulpturfabriken sysselsätter i dag fem personer och är ett vackert och inspirerande ställe och populärt utflyktsmål.
Gotlandsgården var helt förfallen när hon och hennes dåvarande make köpte stället. De många byggnaderna var förfallna, och det fanns varken el eller vatten.
– Vi hade barn och det kändes som rätt tid att bosätta sig någon annanstans än i Stockholm. 

Betong som material

Stina Lindholm har varit en föregångare när det gäller användning av betong som material för skulpturer och annan konstnärlig design.
Själv hade hon inga fördomar mot materialet. Gjuterier fann hon högst fascinerande, liksom andra fabriker med industriella processer.
Därför var det inte heller främmande för henne att välja ett namn som Skulpturfabriken fast det i konstnärskretsar kunde tänkas ge fel associationer.
Under åren i Konstfack upplevde hon också andra krockar. När koncept- och idékonsten slog rot på 1980-talet, uppfattades traditionellt hantverks- och materialkunnande som passé. Numera är de här två inte olika världar, utan det sker möten på alla olika plan.