Timbuktu bjuder på medveten fest

Diskografin är imponerande: 10 officiella album, samt frukterna från en mängd sidoprojekt. De två senaste skivorna, Sagolandet (2011) och samlingsskivan Pusselbitar (som släpptes i februari och omfattar så många hits att den tryckets som dubbel-cd) har redan sålt guld.
Redan första skivan T2: Kontrakultur (2000) fick mycket uppmärksamhet för själva innehållet, speciellt singel Pendelparanoia som skickligt och samhällskritiskt skildrar två olika fördomsfulla perspektiv i en vardagssituation.
– Jag märkte då att jag kan göra en skillnad med låtar med texter som är viktiga och har innehåll och ett samhällsengagemang, som inte bara handlar om hur bra jag är på att rappa.

Du skrev något senare den politiska låten Ett brev till Göran Persson; vad skulle du i dag ha för hälsning till Fredrik Reinfeldt?
– Jag hade helst haft en annan regering. Tankesätten är så olika. Min ideologi handlar mer om människors lika värde och att alla skall ha en grundtrygghet, att hur mycket man tjänar inte skall avgöra hur bra utbildning eller hälsovård man får.
Från Pendelparanoia till nya singeln Fallskärm, är du nöjd med den utvecklingen?
– Ja. Många hiphoppare frågar om jag har blivit en popartist, men nej. Jag har bara gjort en poplåt för jag vill testa allt möjligt. Min dröm är att inte vara begränsad. Dessutom låter alla låtar helt annorlunda live.
Kan vi ännu få höra någon gammal goding som MVH live?
– Den kör vi faktiskt fortfarande ibland. Om du kommer till Ekenäs på lördag får du nog höra den.
Jag vill inte påstå att du någonsin tappat gnistan, men håller du med om att Sagolandet var en slags nytändning?
– Ja, absolut, jag gillade skivan innan den, En high 5 och 1 falafel, men det kändes lite som att jag trampade vatten.
I år är det 10-årsjubileum för samarbetet med rytmorkestern Damn!, är det de som har möjliggjort din stora framgång?
– Ja, absolut, jag är otroligt tacksam för att jag har fått vara med dem så länge.
Du är en folklig artist som uppfattas som snäll och sympatisk, men i dina låtar framställer du dig själv som lögnaktig, omogen och säger att du legat runt som en liten hora "men bär ju ingen gloria". Är du inte lite väl hård mot dig själv?
– Jo, och jag försöker vara snällare mot mig själv, men det ligger mycket i att överdriva både ens svagheter och styrkor i musiken. Och så är man ju alltid hårdast mot sig själv. Nästa skiva blir kanske ännu jävligare.
Ännu jävligare låter härligt farligt med tanke på hur du dissar något ex i fjolårshitten Resten av ditt liv. Var går gränsen för dig, hur mycket får du som artist kritisera någon offentligt?
– Jag nämner inga namn och det är inget personligt påhopp så jag tycker att det är helt lugnt. Dessutom är det en fiktiv karaktär som jag skapat av tre olika kvinnor i mitt liv. Alla ringde de upp och frågade om låten handlar om dem så jag antar att de kände sig träffade och att ett det var ett dåligt samvete som ringde upp.

Full rulle
Det är alltså en eftertänksam hitkavalkad som skall ta Ekenäs med storm på Popkalaset på lördag kväll. Efter det har Timbuktu och Damn! 24 konserter kvar innan de söker sig in till studion i höst. I november tänker de fira stort och släppa en skiva med nyinspelningar där hela Damn! medverkar.
I januari kommer sedan en ny skiva med gruppen Helt Off, och parallellt framskrider arbetet med Timbuktus nästa soloskiva som skall fortsätta på spåret där allvarliga texter smälter samman med en dansant ljudbild.