Chokladfabrik flyttar från Fiskars
Företaget Petri´s chocolate room lämnar Fiskars. En orsak är Raseborgs nya språkprogram, som delar åsikterna bland den finska befolkningen i staden.
Jaakko Häkkinen från Tusby är emot obligatorisk svenskundervisning i Finland. Det bloggar han om på Uusi Suomis sajt.
Den 31 december i fjol kritiserar han idén att börja med det andra inhemska språket på ettan i lågstadiet. Häkkinen tycker att finskspråkiga borde ha rätt att välja engelska i stället för svenska.
Han nämner Raseborgs nya språkprogram, där förstaklassarna ska läsa det andra inhemska.
Samma dag Häkkinen publicerar sitt inlägg kommenterar Nina Sirén det. Hon skriver att familjen inte blivit hörd i saken och att man beslutat flytta från Raseborg samt ta företaget som sysselsätter 10–17 personer med sig.
Företaget hon syftar på är Petris chocolate room i Fiskars. Det tillverkar chokladkonfekt, ordnar chokladkurser och har ett café i byn. Dessutom har det butiker i Gamla saluhallen och på Runebergsgatan i Helsingfors.
Vill inte kommentera
VN lyckas inte få tag på Nina Sirén men däremot på hennes man Petri.
Han vill inte gå ut med detaljer om flytten och inte heller ta ställning till språkfrågan offentligt. Nina Sirén hälsar via sin man att hon är av samma åsikt som han, det vill säga att inte kommentera.
Företaget tillverkar chokladkonfekt i Fiskars och har haft bra flyt de senaste åren. En handfull anställda jobbar med tillverkning medan resten arbetar i de olika butikerna.
Redan innan språkprogrammet godkändes i Raseborg var familjens hus till salu. Det har funnits på sajten Oikotie i flera repriser.
Raseborgs nya språkprogram ska träda i kraft i augusti 2016.
Omröstning
Bildningsnämnden var inte enhällig i sitt beslut utan röstade om programmet. Det godkändes med rösterna 7–4. De som stödde programmet var Svenska folkpartiets Filip Björklöf, Diana Nordström, Michael Nyberg, Tina Nykänen och Martin Stenström samt SDP:s Nina Lindroos-Holmström och KD:s Oskar Sjöberg. De som motsatte sig var Tanja Konttinen (De gröna), socialdemokraterna Risto Räty och Riitta Vilkman samt Miikka Soivio (Saml.).
Före behandlingen i bildningsnämnden hade staden gjort en rundfråga. Den sändes bland annat till föräldrar till skolelever och till föräldrar som har barn i åldern 4–6 år i kommunal dagvård.
Över 1 700 vårdnadshavare svarade. I svaren verkar det som om frågan varit ganska enkel för de svenskspråkiga föräldrarna. Nästa alla, 96–97 procent, stöder finska som första obligatoriska A-språk.
Tudelat på finska
På den finskspråkiga sidan går åsikterna däremot rejält isär. En majoritet av föräldrar med små barn, 4–6 år, stöder svenska som första obligatoriska A-språk (63 procent). Trettiosju procent föredrar engelska.
En majoritet av föräldrar till skolelever stöder engelska (55 procent) som första A-språk. Fyrtiofem procent föredrar däremot svenska.
Majoriteten av lärarna i fem av sju finska grundskolor håller på svenska som första obligatoriska språk.
Här går inte att fatta ett beslut som tillfredsställer alla.
VN kontaktar några finskspråkiga föräldrar för att pejla åsikterna. Tiia Virkamäki från Karis konstaterar att språkprogrammet är en het potatis. Personligen tycker hon det är ok att hennes barn börjar läsa svenska på årskurs ett.
– Jag hoppas det sker på ett lekfullt, trevligt sätt som är anpassat till barnens nivå.
Virkamäki är överlag positiv till att hennes barn lär sig språk. Kontakten över språkgränsen kunde däremot gärna vara bättre, själv har hon bott över tio år i Karis och huvudsakligen levt på finska här.
Karisbon Che Mätzke skrev en lång och hetsig insändare om språkprogrammet i tidningen Etelä Uusimaa på hösten. Han kallar stadens rundfråga till vårdnadshavarna för en fars, språkpolitiken Kafka-aktig och jämför det andra inhemska på ettan med ett samhällsekonomiskt nackskott.
Det är alltså med en viss bävan VN ringer honom. Mätzke visar sig vara en talför man som reser runt i Finland för att reparera maskiner i plastbranschen. Där kommer hans goda kunskaper i tyska väl till pass, för Tyskland är stort inom plast.
För många språk på en gång
Hemma talar han finska och frun tyska. Mätzke befarar att det kan bli för många språk för förstaklassarna om de måste börja läsa det andra inhemska redan från klass ett. Han nämner som exempel att ett av hans barn behöver stärka sin finska. Då kan svenskan bli för mycket av det goda.
Mätzke kallar undervisningen i svenska för tvångssvenska, och förespråkar att det blir valbart i stället för obligatoriskt.
Vidare ifrågasätter han tvåspråkigheten i Finland.
– Finland behöver folk som kan andra språk, säger han och föreslår förutom engelska också tyska, franska, spanska och ryska.
Efter att ha gett finlandssvenskarna några slängar konstaterar han att det är en reaktion efter att ha talat med tjänstemän som jobbat med den nya läroplanen.
Han ursäktar sig och konstaterar att obligatorisk svenska på ettan känns som ett tvång.
– Det väcker känslor av hat. Det är mitt tyska blod som snabbt kokar över.
Mätzke önskar att staden hade fört en intensivare dialog med invånarna i våras då man arbetade med läroplanen och dess språkprogram.