Rilaxslaget blev nu som då unikt
Att få delta i rekonstruktionen av ett sjöslag av den kalibern är få förunnat. Soldaterna från traditionsföreningarna var mycket nöjda.
Klockan 13 smällde det. Svenska amiralen Wattrangs blockad blir passerad och kort därefter kan de ryska galärerna angripa konteramiral Nils Ehrenskiölds flaggskepp Elefanten. För 300 år sedan utspelades slaget under tre timmar. På lördagen var det över på trettio minuter, efter imponerande manövrar, en hel del kanoneld och tuffa strider man mot man.
Även om rekonstruktionen av slaget vid Rilax blev en stor händelse för Hangöbor, fritidsbor och diverse turister var händelsen kanske störst för de som deltog i slaget.
– Det var en fantastisk upplevelse. Vi har varit med i många rekonstruktioner till land men ett sjöslag är helt annorlunda, sade Boris Megorsky.
Han fungerade som sergeant i sitt ryska regemente. Megorsky har även tidigare deltagit i rekonstruerade sjöslag bland annat hemma i Ryssland, men lördagens slag i Hangö sticker ändå ut.
– Jag har aldrig varit med i ett så stort med så många båtar.
Varmt och stressigt
Även de finländska traditionsföreningarna var nöjda med slaget. Risto Mäkelä och Tapio Kortesniemi från Satakunnan asehistoriallinen seura tyckte att de lyckats bra med att visa dagens människor hur slaget tedde sig för 300 år sedan.
– Det var riktigt trevligt. Vi har aldrig spelat upp en strid på fartyg tidigare, sade Mäkelä.
Trots det menade Mäkelä att åskådarna på stranden knappast fick samma känsla som de som stred till sjöss och ombord på Elefanten (egentligen ryska fregatten Shtandart).
– Vi hade bråttom hela tiden och sköt så mycket vi hann. Varmt var det med, sade Mäkelä och visade sin mundering, tjocka och tunga yllekläder, knappast lämpade för en sommardag med en temperatur på närmare trettio grader.
Adrenalin vid bordningen
Själva slaget förlöpte som det skulle. De knappa tjugo skeppen och 250 besättningsmännen och soldaterna skapade ett spännande skådespel. Höjdpunkten var givetvis den ryska bordningen av svenska Elefanten. Den episoden tyckte Megorsky kändes äkta.
– Det var dessutom ganska farligt då vi klättrade ombord. Med sådana här tidstypiska läderskor och tunga yllekläder har man ingen chans om man faller i vattnet.
Det gav enligt Megorsky en rejäl adrenalinkick, men helt äkta kan rekonstruerade slag ändå inte kännas.
– Ingen dör eller skadas och ingen kastas överbord och drunknar.
Trots en lyckad rekonstruktion hade arrangörerna tvingats göra några omställningar inför slaget. Kanonslupen Diana som skulle fungera som det ryska flaggskeppet hade fått motorhaveri.
– Det var lite synd men vi fick Kajsamoor i stället, sade Jennika Friman, organisatör från stadens och kulturbyråns sida.
Arrangören och eldsjälen Ilkka Linnakko var också mycket nöjd.
– Jag tycker det har gått över förväntningarna. Man vet nämligen aldrig vad som kan hända.
läs mer i tisdagens VN