122 år i transportbranschens tjänst
Bangårdens gamla reparationshall är en av få järnvägsbyggnader i Hangö som överlevt både hamnutvidgning och brinnande krig.
Utan järnvägen ingen hamn, och utan hamnen ingen järnväg. Ungefär sådant är läget på Hangö udd då järnvägen mellan Hyvinge och Hangö blir färdig 1873. Järnvägen möjliggör den första regelbundna ångbåtslinjen till Sverige och för järnvägen blir Hangö en ändhållplats med tillhörande bangård.
Spåret kommer därför inte ensamt. Samma år grundades den statliga järnvägsverkstaden, en av Hangös tidigaste industrier. Dessutom byggs en bangård där Västra hamnen finns i dag.
Största delen av den bangården har förstörts under krigen eller rivits under hamnens expansion, men en viktig kugge står fortfarande kvar, dessutom i full användning.
Mitt i hamnen
– Egentligen var det väl en verkstad fastän vi kallar det "lokstallet". Det egentliga lokstallet låg bredvid, säger stuveriföretaget Hangö Stevedorings ekonomichef Anders Winberg.
Han är en av dem som följt utvecklingen i Västra hamnen i Hangö på nära håll. De senaste trettio åren har han i sitt arbete bevittnat en kraftig expansion där även det så kallade lokstallet haft en roll.
– Att det renoverades var rent praktiskt. Vi behövde mera kontorslokaler, men i dag skulle man inte bygga ett kontor på en sådan här plats. Det står helt i vägen för hamntrafiken och alltför nära kajerna.
Lokstallet, eller en reparationshall för järnvägsvagnar som det egentligen varit, byggdes 1892. I dag inhyser det kontor för Hangö Stevedorings speditions- och mäkleriavdelning.
Orsaken till att det står kvar är främst för att byggnaden är skyddad. När det blev aktuellt att bygga om i hamnen stod man inför två val. Det ena var att riva ner byggnaden och bygga upp den på annat håll, men Hangö Stevedoring valde det andra alternativet.
– Fasaden är fredad, så det man gjorde var att bygga ett hus i huset. Genom fönstren ser man tydligt att det är en skild byggnad inuti det gamla "lokstallet", säger Rabbe Johansson-Juup, teknisk chef på Hangö Stevedoring.
Något spår av själva reparationshallen ser man inte, det enda som skvallrar om det är de ovanligt djupa fönsterbrädena. Högt till tak är det heller inte.
Alltid en knutpunkt
Utöver dagens bruk och renoveringen som skedde i mitten av 2000–talet känner man till föga om den gamla reparationshallen. Men trots ny användning har en del av prägeln bevarats.
– Det gamla lokstallet är fortfarande en knutpunkt för transport, säger Johansson-Juup.
Johansson-Juup har jobbat i hamnen sedan 1987. Därför kan även han berätta hur mycket som har förändrats där genom åren.
– Förut kom allt hit via järnvägen som då var en bit utanför själva hamnen. Nu är rälsen borta och "lokstallet" ligger mitt på området.
All trafik in och ut ur hamnen måste gå via de som arbetar i den gamla reparationshallen. På så vis fortsätter lokstallet vara en knutpunkt för handel trots att rälsen rivits för länge sedan.
– Mest ser vi containertrafik och olika produkter från skogsindustrin, säger Johansson-Juup.
Totalt passerar över 5 000 enheter med varor genom hamnen varje månad. För att hinna med arbetsbördan är det tvåskiftesarbete som gäller, kontoret i den gamla hallen har öppet 7–24.
Det mesta är förlorat
"Lokstallet" har ännu i dag också sällskap av en smedja som byggdes på bangården några år efter reparationshallen. Även där har Stevedoring haft kontor redan innan reparationshallen renoverades. De flesta byggnaderna försvann ändå tidigt.
– Där har faktiskt rivits en massa. Miljön har ändrats totalt men det är trevligt att man hittat användning för det gamla vagnsstallet, säger Marketta Wall, Hangös tidigare museichef.
Hon har bland annat forskat i Hangös Stevedorings och resten av hamnens historia men vet i övrigt föga om själva byggnaderna.
Järnvägsverkstaden förstördes redan under första världskriget av ryssarna och verksamheten flyttade därför till Karis. Angränsande till den fanns lokstallet, böjt i en halvcirkel med plats för sex lok.
En bit från hamnen står i alla fall två av järnvägens gamla arbetarbostäder kvar. De byggdes på 1910-talet och fungerar fortfarande som bostadshus. Spåren är många men minnena allt färre.
- Den privata järnvägen mellan Hangö och Hyvinge öppnades för trafik år 1873.
- Redan 1875 övergick banan i statlig ägo.
- När det begav sig fanns följande hållplatser och stationer vid Hangöbanan: Hangö, Hangö Norra, Dynamitväxeln, Sandö, Lappvik, Skogby, Ekenäs, Raseborg, Mjölbolsta, Gerknäs, Svartå och Virkby samt 11 stationer eller hållplatser i Lojotrakten.
- Persontrafiken mellan Hyvinge och Karis upphörde 1983, men mellan Karis och Hangö går lokaltågen fortfarande.