Grundsjö station blev familjens fasta punkt
Två stora ekar står som mäktiga väktare på gården till Grundsjö station där Tuula Ahonen huserat sedan 30 år.
Tuula Ahonens numera bortgångna make Klaus Ahonen jobbade på Statens järnvägar.
Någon egentlig koppling till Grundsjö hade familjen inte då de flyttade in på hyra år 1983 och år 2000 fick köpa den forna stationsbyggnaden.
Ett bättre ställe på jorden finns inte om man får tro Tuula Ahonen, som på grund av sjukdom inte längre bor året om i det stora huset.
– Jag njuter fullt ut av att vara här.
Barn och barnbarn med familjer älskar också stället som de numera tar hand om.
– När min dotterdotter är på väg hit vet hennes hund redan på vägen att här väntar något roligt! Den får springa lös på gården och vet exakt hur långt den får röra sig, nämligen till postlådan.
Hon berömmer den kloka hunden som också vaktar huset.
Lugn och ro
Själv sitter Tuula Ahonen mest vid fönstret i ett av de stora rummen. Därifrån kan hon följa med vad som händer på gårdsplanen.
Vid stolen finns broderier, korsord och böcker.
– Här finns lugn och ro som jag njuter av. Inga grannar strax intill, och de som finns i närheten är trevliga, säger Tuula Ahonen som periodvis bor på servicehemmet i Karis.
Till trivseln bidrar naturligtvis alla bekanta föremål och alla minnen. Foton, möbler, textiler och tavlor har alla sin historia att berätta.
Höga rum
I stationshuset fanns två rymliga bostäder med fyra rum i vardera när Ahonens köpte huset.
Den ena bostaden är i aktiv användning medan den andra numera tjänar som hela släktens förråd.
– Här finns också en stor öppen vind, men den har vi inte börjat använda.
– När vi flyttade in var posten också här, i gaveln på huset. Den upphörde någon gång vid 1987. Då hade jag gått i pension.
Själva järnvägsspåret har också flyttats omkring 150 meter längre bort. Fortfarande hör och ser man tågen susa förbi, men de går inte vid husknuten längre.
Härliga dörrar
Rummen är just så höga som de brukar vara i gamla järnvägshus, 3,60 meter till taket. Värmen alstras med ved i plåtugnar och elelement.
– Men på sommaren behöver man ju inte värma just alls.
– Vi har haft upp alla golven och lagt ny fyllning.
Innerdörrarna mellan de olika rummen i Tuula Ahonens bostad drar blickarna till sig.
Panelen i de höga, gedigna dörrarna bildar dekorativa mönster.
– De var täckta med skivor som vi rev bort. Det var ett enormt arbete att återställa eftersom topparna på de fyrkantiga dekorationerna hade slagits bort med yxa.
Av resultatet att döma var mannen Klaus som utförde hantverket både händig och tålmodig.
Kramat träden
Tuula Ahonen är också innerligt glad åt att hennes barn, svärson och barnbarn sköter om huset. Just nu målar de om huset.
– Det är bara en vägg kvar. Också taket har målats och lagats. Nog har här jobbats genom åren.
Dotterdottern, som nu har fyra egna barn, var endast tre år gammal när morföräldrarna flyttade in i Grundsjö station.
Då var ekarna inte fullt så stora som nu, men ändå kraftiga.
– Hon ville krama trädet men räcktes naturligtvis inte runt stammen med armarna. Vi fick vara tre stycken för att ge det en ordentlig kram.
- Ligger i Raseborg (8 km från Ingå och 9 km från Karis) vid kustbanan.
- Öppnades 1 september 1903 under namnet Fagervik på grund av att det var den station som låg närmast Fagervik bruk.
- 1928 lades det finska namnet Kaunislahti till och 1951 blev namnet Grundsjö på svenska.
- 1968 upphörde godstrafiken och Grundsjö degraderades till hållplats.
- Persontrafikens hållplats bytte plats 1981 då banan rätades ut och den gamla stationen kom vid sidan av.
- Tågen slutade stanna i Grundsjö år 1991.
- Stationsbyggnad är ritad av Bruno Granholm.